De fyra pjäserna är Namnet, Sonen, Natten sjunger sina sånger samt Dröm om hösten i översättningar av Svante Aulis Löwenborg, Steve Sem-Sandberg och Claes Hylinger. Alla fyra har spelats i Sverige och alla utspelas i den för Fosse typiska värld där små detaljer i tillsynes okomplicerade vardagssituationer genom diverse dolda och ruggigt inbyggda samband får allt vad trygghet och sammanhang heter att mer eller mindre falla i bitar. I Namnet kommer en gravid flicka hem till sina föräldrar bara för att mötas av en närmast total brist på förståelse i en familj där den inbördes kommunikationen sedan länge upphört; i Sonen är det ungefär likadant, fast med omvända förtecken: här är det en son som kommer hem efter att kanske, kanske inte ha suttit i fängelse. Natten sjunger sina sånger handlar om ett ungt par och deras lilla barn under den ödesdigra kväll och natt när kvinnan plötsligt bestämmer sig för att lämna mannen, som då omedelbart tar sitt liv. Dröm om hösten är en allegori över själva livet och tidens gång. Symptomatiskt nog utspelar den sig från början till slut på en kyrkogård.
Högt läsvärde
Personligen kan jag ibland tycka att Fosse skriver en alltför lättköpt dramatik. I och med att hans språk är så skräddarsytt just för att spelas kan det ibland brista i motstånd och därmed också tyngd vid läsning. Denna anmärkning har nu kanske inte så mycket i det här sammanhanget att göra, jag tycker nämligen att det är fullständigt självklart att en dramatiker av Fosses kaliber ska kunna läsas i bokform och det är följaktligen mycket bra att hans pjäser nu finns tillgängliga för en bredare publik. Jag förstår på det hela taget faktiskt inte varför det inte läses mer dramatik i det här landet – det kan ibland vara minst lika givande som att se den framförd på scen. Att denna volym dessutom innehåller ett representativt urval av författarens pjäser gör ju inte saken sämre.
Loading ...
