Att kalla Sofia Helins hemkvarter i Gamla Stan litterära är närmast en underdrift. Huset hon bor i ägdes en gång av Carl Michael Bellmans son. I närheten ligger resterna av källaren Fimmelstången, där 1600-talspoeten Lasse Lucidor stacks ner efter ett kroggräl. Ett stenkast bort överlägger ledamöterna i Svenska akademien om vem som ska få årets nobelpris. En passande miljö visar det sig.
– Jag kan faktiskt inte tänka mig ett liv utan böcker! Jag är bokberoende och läser nästan alltid flera böcker parallellt. Just nu håller jag på med Karl-Ove Knausgårds Min kamp 4 och min skådespelarkollega Johan Hedenbergs självbiografi Lill-Tarzan och jag.
Hon konstaterar att det är skönt att ha tid att läsa litteratur igen. Under de hektiska inspelningsmånaderna för andra säsongen av Bron hann hon knappt med något annat än manuspluggande.
– För mig kräver läsning långsamhet och rymd. Jag vill kunna uppslukas av den. Men det är svårt att ha det mentala utrymmet när man står mitt uppe i en inspelning.
Hur läser du?
– Sedan många år tillbaka läser jag inga ”duktighetsböcker”, inga böcker man ”borde” läsa. Läsningen är min egen viloplats, i den hämtar jag kraft och glädje. Allra helst läser jag i sängen eller soffan. Men aldrig, aldrig i badkaret. Jag vill inte ha vågiga böcker! säger Sofia med ett skratt.
– De böcker jag tycker bäst om är de som är ögonöppnare. Sådana böcker som tar mig med på en emotionell resa, som speglar sig i mitt liv och ger mig perspektiv. Morgon i Jenin av Susan Abulhawa var en sådan bok, och Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz en annan. Och Sofi Oksanens Utrensning …
Familjen Helin-Götschenhjelms lägenhet har flera stora bokhyllor. Sofias man David är präst och har en diger arbetshylla med böcker om trosfrågor. På Sofias arbetshylla står en hel del dramatik, men också facklitteratur om allt från alkoholism till olika former av psykisk ohälsa. I hennes skönlitterära hylla skymtar såväl Tomas Bannerheds Augustprisvinnande Korparna som Joyce Carol Oates Blonde.
– Helst skulle jag vilja spara på alla böcker jag köper, men det går ju inte. De böcker som får stanna kvar är de jag känner att jag inte kan leva utan.
Det finns vissa likheter mellan att gestalta en person i text och på scenen. Har du aldrig känt dig lockad att skriva själv?
– Jo, det har jag faktiskt. Faktum är att jag gick en skrivarkurs nyligen. Och det var så givande och roligt att jag bestämde mig för att gå en till i höst. Men jag vet inte vad det kommer att bli av det. Det bara roligt att leta sig fram till ett nytt uttryckssätt.
Loading ...
