Manlighet, ondska, krig och kapitalism är typiska teman i de Momentska moderniseringarna. ”Vi tycker att vi är något på spåren i vår tolkning av engelsk viktoriansk äventyrslitteratur” som ensemblens kapten Andreas Boonstra förklarar i programmet.
Så efter dramatiseringar av exempelvis Frankenstein och Dr Jekyll och mr Hyde kastar de nu loss över det stormande postdramatiska havet med svajig kurs mot Skattkammarön.
I denna mycket fria tolkning av Robert Louis Stevensons pojkbok väljer gubbgänget i Grabbängen att sätta ljuset på kvinnorna i kaptensrollerna: darrigt närvarande Eva Rexed spelar den spännande enbenta skeppskocken/myterikaptenen Long John Silver och Linda Källgren den trist hedersrigida kapten Smollet. Bland andra roller. För här finns många sådana att dela upp på besättningen: Mathias Olsson är pojken Jim Hawkins och några till, Kalle Westerdahl en fem, sex figurer och Boonstra själv likaså. Alla får spela Adolf Hitler.
Stammisar känner sig som hemma (premiärpubliken är skrockande full av dem) och det här är en fräckt självrefererande uppsättning där de kan roa sig med att pricka kostym från tidigare succéer (Birgitta Pelikans leopardtajts). Den skräpiga leksaksrekvisitan och handdockorna är med som vanligt, likaså livevideoprojektionsgreppet, även om båda förnyats en smula: ”Playmobil acting” introduceras, och projektionerna mobilsänds från krogen bredvid.
Skattjakten blir verkligen en lyckad skrattjakt. Javisst, jag har jätteroligt! Men jag har också jättetråkigt. Longörerna är legio, och självklart medvetna. Varje infall följs så långt det bara går, allt körs i botten och lite till. Vilket också ger en stark förhöjning åt de tillfällen när föreställningen talar allvar. Som Silvers tal om huruvida det egentligen är de goda som upprätthåller det onda i världen. Eller illustrationen av en obegriplig ekonomisk logik genom en koppling mellan berättelsens värdelösa skattkarta och en – redan före skrapningen ogiltiggjord – skraplott.
Men på ett område håller de igen. Den som sitter med pennan redo att bocka av nätpirat- och fildelningsskämt apropå Pirate Bay-rättegången får inte göra många markeringar. Närmare bestämt två, och då är det samma skämt i repris. Vilket i och för sig också är Momenttypiskt.
Loading ...
