John är i en affär med sin mamma och provar nya tennisskor. Han faller för ett par som är ”coola” men kanske för små och väldigt dyra. Mamma köper dem men talar inte om priset för pappa. Resultatet blir ett hemskt skavsår. Det visar inte John för mamma.
Det är 31 dagar till julafton. Mamma har åkt för att hälsa på mormor i Dalarna. Vid läggdags ringer telefonen. Hon har kört ihjäl sig i halkan.
I Hudiksvall hörs fniss bland barnen i publiken när pappa säger till John att mamma är död. I det här fallet beror fnisset nog mer på att teaterovana barn värjer sig mot ämnet, än på skådespelarna och pjäsen.
För Marika Holmström gör en energisk och rolig mamma, Anders Öhrström är en ambitiös och småsträng pappa och Lars Bringås spelar kantig och trulig tolvåring. De gestaltar tragedin osentimentalt och nertonat. Resultatet blir en teaterupplevelse som fortsätter växa och fördjupas efter föreställningen.
Det finns mer som är fint. Föräldrarna tillåts vara goda och normala, de är inga klyschiga problemföräldrar som så ofta i barnteater. Också sättet att visa hur de olika rollfigurerna döljer saker för varandra är intressant.
John plågas av drömmar där den döda mamman dyker upp i alltmer absurda situationer. Han sluter sig och kan inte berätta för pappa. På deras trista julafton får John ett utbrott, men sedan, när pappa säger att det låg en julklapp till honom i mammas resväska, händer något. I paketet finns ett par nya tennisskor, likadana men ett nummer större, köpta samma dag hon dog. Hon brydde sig om honom in i det sista. John kan komma tillbaka.
Scenografin går i grått med enstaka färgstänk. Där finns två vändbara hyllor, en soffa, kuddar och en skärm i fonden – där drömmar och hemliga handlingar projiceras.
Loading ...
