Vad man än tycker om Line Knutzons dramatik är det alltid intressant att se hur hennes pjäser blir på scenen. Kanske för att de erbjuder så många tolkningar, så många roliga – spännande – lösningar och för att de är så svåra att sätta upp. Den nya Hantverkarna är inget undantag.
I vintras gick den för fulla hus på Det Konglige i Köpenhamn, och efter Uppsala kommer fler, det blir fullt av Knutzons hantverkare på Sveriges scener framöver. Det verkar närmast vara en ombyggnadsfeber som pågår.
Alice (Mikaela Ramel) och Manfred (Bengt Nilsson) håller på att bygga drömhuset. Hon håller upp kakelplattor i olika färger för att kolla om de fungerar till köksskåpen. Han är violinist och vill helst att det ska vara över så att de kan få ett liv tillsammans. Kanske tid att knulla lite.
För hantverkarna har hållit på i månader. Och lovar, åter och åter, att de ska var klara på lördag. Men för varje dag försvinner mer och mer av huset. Och till slut gör olika olyckliga omständigheter att hantverkarna försvinner en efter en. Tills huset mirakulöst blir färdigt, kanske tack vare Manfreds mamma (Viveca Dahlén) som gärna lär ut ett och annat knep för att undkomma utgifter.
Regissören Sven-Åke Gustavsson lyckas få fram den mänskliga skevhet, eller ska jag säga enkelhet, som finns i Knutzons dramatik. Och det är gott humör på Uppsala stadsteater. Det är lite buskis (kanske väl mycket), det är filurer som en del av ensemblen är vana att spela och spelar ofta – men framför allt är det en Bengt Nilsson i högform!
Det är inte bara i hans förvandling från vek violinist till beslutsam man – som säger saker som ”nu ska här mördas” och sedan gör sig av med tre hantverkare på en kvart – som vi får se en Nilsson som verkar njuta av varje sekund.
Line Knutzon har skrivit framgångsrikt sedan mitten av 1990-talet. Och trots att hon är begåvad med insikter om människor är jag inte förvånad över att hon spelas så mycket i radio. Hennes särart som dramatiker tenderar att försvinna på scenen.
Och det gäller också på Uppsala stadsteater. Det är helt enkelt ojämnt. Efter Sverigepremiären av Hantverkarna undrar jag bara när vi får se Line Knutzon själv som regissör.