Skevt drömbyggeManfred tvingas gå från vek violinist till beslutsam man när han och hans fru håller på att bygga drömhuset. Och hur skevt det än blir är det en Bengt Nilsson i högform vi får se.
Recensioner [2009-09-22]

Skevt drömbygge

Hantverkarna av Line Knutzon
Scen: Uppsala stadsteater
Ort: Uppsala
Regi: Sven-Åke Gustavsson
Ljus: Mats Öhlin
Mask: Suzan Gunillasdotter Collins
Medverkande: Bengt Nilsson, Mikaela Ramel, Viveca Dahlén, Göran Engman, Tytte Johnsson med flera
Översättning: Annika Silkeberg
Scenografi och kostym: Per A Jonsson
Länk: Uppsala stadsteater


RECENSION/TEATER. Den mänskliga skevheten i danska Line Knutzons dramatik kommer fram när drömhuset ska byggas. Men så blir det också lite ojämnt när hennes nya pjäs Hantverkarna får Sverigepremiär på Uppsala stadsteater.

Vad man än tycker om Line Knutzons dramatik är det alltid intressant att se hur hennes pjäser blir på scenen. Kanske för att de erbjuder så många tolkningar, så många roliga – spännande – lösningar och för att de är så svåra att sätta upp. Den nya Hantverkarna är inget undantag.


I vintras gick den för fulla hus på Det Konglige i Köpenhamn, och efter Uppsala kommer fler, det blir fullt av Knutzons hantverkare på Sveriges scener framöver. Det verkar närmast vara en ombyggnadsfeber som pågår.


Alice (Mikaela Ramel) och Manfred (Bengt Nilsson) håller på att bygga drömhuset. Hon håller upp kakelplattor i olika färger för att kolla om de fungerar till köksskåpen. Han är violinist och vill helst att det ska vara över så att de kan få ett liv tillsammans. Kanske tid att knulla lite.
   För hantverkarna har hållit på i månader. Och lovar, åter och åter, att de ska var klara på lördag. Men för varje dag försvinner mer och mer av huset. Och till slut gör olika olyckliga omständigheter att hantverkarna försvinner en efter en. Tills huset mirakulöst blir färdigt, kanske tack vare Manfreds mamma (Viveca Dahlén) som gärna lär ut ett och annat knep för att undkomma utgifter.


Regissören Sven-Åke Gustavsson lyckas få fram den mänskliga skevhet, eller ska jag säga enkelhet, som finns i Knutzons dramatik. Och det är gott humör på Uppsala stadsteater. Det är lite buskis (kanske väl mycket), det är filurer som en del av ensemblen är vana att spela och spelar ofta – men framför allt är det en Bengt Nilsson i högform!
   Det är inte bara i hans förvandling från vek violinist till beslutsam man – som säger saker som ”nu ska här mördas” och sedan gör sig av med tre hantverkare på en kvart – som vi får se en Nilsson som verkar njuta av varje sekund.


Line Knutzon har skrivit framgångsrikt sedan mitten av 1990-talet. Och trots att hon är begåvad med insikter om människor är jag inte förvånad över att hon spelas så mycket i radio. Hennes särart som dramatiker tenderar att försvinna på scenen.
   Och det gäller också på Uppsala stadsteater. Det är helt enkelt ojämnt. Efter Sverigepremiären av Hantverkarna undrar jag bara när vi får se Line Knutzon själv som regissör.

Astrid Claeson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare