Onsdagen 26 november
Tusen turer. Drömscenariot med ett snabbt tillfrisknande blev inte verklighet. Ingen premiär i november. Nytt försök med 10 januari istället, skulle det gå? Även om det bara skulle hinna bli sju föreställningar innan Stina Rautelin försvinner till Stockholms Stadsteater.
Teaterföreningarna gick med på att chansa. Men nej. Skadan är fortfarande inte läkt på ett sådant sätt att repetitioner och föreställningar är helt riskfria. Läkaren vill sjukskriva Stina till i slutet av december och då hinner vi inte repetera färdigt med julhelger och allt.
Ett inhopp har aldrig varit aktuellt eftersom föreställningens innehåll bygger på skådespelarnas egna associationer under arbetets gång tillsammans med regissören René Pollesch. Ingen är utbytbar om inte föreställningen görs om. Och René är uppbokad långt framöver. Han erövrar tydligen hela världen med sin dramatik.
I en fjärran framtid
Ulrika Josephsson, vår producent, ringde på mobilen idag. Genom dånet från tunnelbanan sa hon att vi lägger föreställningen på is och tittar på möjligheter att ta upp den igen om ett år, eller ett och ett halvt, när René har möjlighet att komma hit igen.
Jaha. Ingen premiär?! Det var ju snopet. Friskt vågat platt fall. Jag kanske ska gå och ta ner mina ljusblå post-itlappar med repliker som bleknat på köksväggen. Ändå är jag glad att Ulrika och Lars Norén är fast beslutna att göra vår föreställning så småningom, med de förutsättningar som pjäsen förtjänar.
Loading ...
