Hösten 2007 inledde Teater 23 ett samarbetsprojekt med två åttondeklasser från Backaskolan och Rosengårdskolan, samt lärarhögskolan i Malmö. Syftet med projektet var att undersöka vad som ryms i begreppet humor. Teresa Tönisbergs pjäs Skolfobi, som nu har premiär på Teater 23, är den stora finalen i projektet.
Och roligt verkar man ha haft. Ensemblen levererar en uppsättning med högt tempo och skruvade karaktärer.
Musiken dånar ur högtalarna när ensemblen gör entré. Och vilka entréer! Här är det show som gäller. Ann-Katrin Andersson lufsar in som mamma med spretigt hår och en alldeles för stor morgonrock till Lill Lindfors tolkning av Så skimrande var aldrig havet. För att sedan sätta sig ner vid sin doktorsavhandling som aldrig tycks bli färdig. Aggressionerna tar hon ut över en trilskande tvättmaskin. Hennes ständigt pårökte son Benny (Björn Löfgren) seglar in med äkta reaggegung. Och Willy Pettersson gör en storstilad ingång som rektorn Loppan, utstyrd i hästsvans och läderbrallor.
Skolfobi handlar om de två överåriga högstadieeleverna Benny och Dahlia som trots att de båda närmar sig 30-årsstrecket fortfarande går kvar i grundskolan. Rektorn, som senare visar sig vara deras pappa, ska göra hembesök.
Handlingen är rörig, det pratas om en skola förvandlad till oigenkännlighet där lärare kallas medupptäckare och dyslexi för abc-damp. Om drogprojekt och om att rädda världen, om ensamstående mödrar och dna-teknik.
Ju längre in i handlingen vi kommer desto svårare får jag att förstå vad Tönisberg egentligen vill berätta med sin pjäs mer än att bara vara rolig.
Det är viktiga ämnen som tas upp, men det mesta lämnas outvecklat. Jag saknar ett större djup både i handling och hos karaktärerna, som nu i stället har som främsta uppgift att leverera oneliners.
På vägen hem från teatern ställer jag mig frågan om varför man valt just denna pjäs som avslutning på samarbetsprojektet med skolungdomarna. Varför har man inte istället skrivit en pjäs om humor tillsammans med åttondeklassarna som ingick i projektet och med en dramaturg? Det hade jag i alla fall velat se.
Loading ...
