Visst liknar situationen med ett blädderblock, olikfärgade tuschpennor, ett litet bord med dricksvatten samt två stora skärmar en traditionell föreläsning eller konstnärspresentation. Men det är bara till det yttre ska det visa sig.
Deborah Hay, född 1941, tillhörde den första generationen av postmodernister i 1960-talets USA och var bland annat aktiv i den inflytelserika dansscenen kring Judson Church, New York. Intresset för hennes utforskande och ständiga ifrågasättande av dansen och vilka uttryck den kan ta verkar dessutom bara öka när allt fler gärna söker sig tillbaka i historien och till 1960-talet.
Det är nästan fullsatt på Dansens hus lilla scen när Deborah Hay återvänder. Senast var hon här med soloprojektet Market, som gavs under fem kvällar på samma scen i februari 2010. I detta projekt hade tio koreografer och dansare valts ut till en workshop på Dansens hus i samband med Deborah Hays gästspel året innan. För de medverkande handlade det då om att förhålla sig till samma grundmaterial – och det gör det också i det soloverk som presenteras i A lecture on the performance of beauty från 2004.
Hays tankar om kroppens erfarenhet av sitt eget varande och görande som en konkret kunskapskälla är helt central i båda fallen. Det är kroppen som minns och som besvarar de frågor hon gärna utgår ifrån när hon arbetar med en ny koreografi. I det här fallet frågar och föreställer hon sig ungefär vad skulle hända om kroppens alla celler samtidigt skulle kunna uppleva skönhet.
Att det är kroppen som lär sig och tar till den koreografiska erfarenheten tydliggörs på ett intrikat sätt genom alla minnesbilder och mellanrum eller rumsliga glapp som uppstår när samma dans, ”Beauty” presenteras i tre versioner samtidigt. I filmen från Helsingfors ser vi henne dansa i en futuristisk Bladerunnerdräkt. I versionen från London är hon däremot helt naken. Enligt henne den mest perfekta kostymen för just det här verket och en anledning till att hon bestämde sig för att inte framföra det på just det sättet någon mer gång.
På så sätt smälter här och nu samman med då och där när vi ser Deborah Hay framföra sitt solo i tre mer eller mindre parallella versioner.
Loading ...
