Skruvad styrkaI True stories of castaways and other survivors är Cullbergbalettens dansare synliga på ett annat sätt än som varit fallet på ett tag. Här: Joaquim de Santana och Agnieszka Dlugoszewska. Foto: Carl Thorborg
Recensioner [2011-02-28]

Skruvad styrka

True stories of castaways and other survivors av Cullbergbaletten, Ina Christel Johannesen
Scen: Dansens Hus
Ort: Stockholm
Scenografi: Graa Hverdag
Ljus: Kyrre Heldal Karlsen
Kostym: Graa Hverdag
Medverkande: Agnieszka Dlugoszewska, Shumpei Nemoto, Filipa Peraltinha, Victoria Roberts, Luis Alberto Rodriguez, Joaquim de Santana, Thomas Zamolo, Kristóf Várnagy
Länk: Dansens Hus


RECENSION/DANS. Med Ina Christel Johannessens skruvade och mångbottnade verk True stories of castaways and other survivors är Cullbergbaletten på rätt väg, skriver Nummers Lena Andrén, som såg premiären på Dansens Hus.

Cullbergbalettens traditionella vårpremiär går i år i intimitetens tecken. Koreografen Ina Christel Johannessens nya verk, True stories of castaways and other survivors, är en inkännande skildring av människans psyke i utsatta positioner.
   Verket är en del i kompaniets satsning på det mindre formatet vars syfte är att nå ut till en större publik såväl som att låta publiken komma närmare dansarna.


Genom sin skruvade och mångbottnade associativa form får verket mig att tänka på författaren Haruki Murakami. Här finns samma oförutsägbara och aningens riskfyllda känsla av att inte kunna vara helt säker på vart det hela kommer att ta vägen. Eller om man i slutändan kommer att gilla det.
   Men så är Ina Christel Johannessen en av nordens mest intressanta koreografer i sin strävan att aldrig bli för bekväm för sin publik.


Sannolikt är det detta som för första gången efter Johan Ingers avgång får mig att känna att kompaniet är på rätt väg. Ett intryck som också förstärks av att jag denna gång upplever att dansarna är synliga på ett annat sätt än som varit fallet på ett tag.
   Samtliga dansare ges möjlighet att skulptera fram sin del av verket, som inleds med en suggestiv kollektiv scen som skulle kunna tolkas som att en skeppsbruten (”castaway”) fångats i ett våldsamt hav. En scen som Victoria Roberts fyller av suggestiv energi som låter ana den kraft som krävs för att överleva mot alla odds.


Johannessen lyfter fram styrkan hos dem som vi vanligtvis ser som offer. Men också smärtan som uppstår när kampen förloras. Slutscenen är lika rörande som vacker och fångar upp stämningarna i det suggestiva ljudcollage som fungerar som ett slags auditiv scenografi.
   Betydligt effektivare än den kanske inte helt lyckade fysiska scenografin som saknar koreografins och ljudets subtila kvaliteter. Kvaliteter som dansarna skickligt lyfter fram inte minst genom en stark närvaro som kommunicerar direkt med publiken.


BONUS
Alla vi som har saknat dansaren och koreografen Tilman O’Donnell får helgen den 5 och 6 mars möjlighet att möta den begåvade dansaren och koreografen som en kort tid ingick i Cullbergbaletten. Tillsammans med kompaniet genomför han en loopad visuell konsert med kroppen som instrument när ett annat av Cullbergbalettens pågående projekt Out of context gästar Marabouparken.

Lena Andrén

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (1 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare