Arbete eller inte arbete är frågan på allas läppar denna, trots motgångar, ovanligt inspirerade kulturhöst. På film i Gabriela Pichlers arbetslöshetsdrama Äta sova dö och på scen i Turteaterns satiriska uppgörelse med arbetslinjen i Den nya gudomliga komedin.
Nu har turen kommit till Aliasteatern och Städningens sakrament där Nicholas Olssons arbetslöse skådespelare äntligen erbjuds jobb. Visserligen som städare, men det hindrar inte hålslagskonfetti från att regna ner över arbetsförmedlingen kultur. Olsson gör skäl för alla eventuella involverade skattemedel och har själv skrivit både manus och spelar ett flertal av rollerna. Utöver sin desillusionerade men ambitiöse skådespelarnamne ger han främst röst åt Mikko Lappalainen, sin nyvunne vän och kollega på Städplaneten.
Tillsammans tar de sig an fettfläckar och ugnsbaksidor med en imponerande frenesi. Nicholas utifrån världsdramatikens stora mansroller: Woyzecks kniv skrapar bort toalettavlagringar med en effektivitet som överträffar de giftigaste rengöringsmedel, allt medan Hamlets tvivel hotar den nyvunna arbetsglädjen. Mikko skulle däremot aldrig drömma om att tvivla. Så länge han har sin finska tango är städningen och arbetet något heligt.
Musiken är också central i föreställningen. Vid Olssons sida står Fredrik Söderberg som, utöver att ikläda sig ett antal roller, ackompanjerar Olsson på dragspel och trumpet. Texterna framförs på finska och svenska och deras sorgsna strofer om vissnande blåsippor och förlorad kärlek skänker föreställningen ett välbehövligt stråk av melankoli. Det är något rörande otidsenligt över denna duo. Deras sjaviga kostymer och lite slitna uppenbarelser för tillsammans med tangon osvikligt tankarna till Aki Kaurismäkis filmer.
Olsson växlar fint mellan Mikkos osvikliga optimism och sitt alteregos ambivalens inför den nya karriären, sliten mellan fascinationen inför arbetets glädje och ilskan över usla löner och obefintliga rättigheter. ”Det här är inte teater, det här är verkligheten” bräker Mikko glatt, och i Rutavdragets Sverige kunde det inte vara mer sant.
Loading ...
