Chefen på spontanbesök en lördagskväll är i sig en obehaglig tanke. Att han sedan visar sig vara en manipulatör och maktmissbrukare av sällan skådat slag är bara grädden på moset.
Susan Taslimis tolkning av 1980-talspjäsen VD är slagkraftig och textens bibliska referenser vävs in väl i förortslägenhetens väggar. Lars Magnus Larssons VD Sten gestaltas till stora delar med skicklighet och karisma. VD:n förmår att äga ett rum i ordets rätta bemärkelse. Allt erövrar han. Och allt ödelägger han. Paret Anna (Lisa Linnertorp) och Hans (Erik Ståhlberg) blir hans måltavla denna afton. Lisa Linnertorp är känslig i sin tolkning av Anna, en rund karaktär som stretar åt lite olika håll varken lojal eller godtrogen, snarast egoistisk. Ståhlbergs Hans är hopplöst ryggradslös så länge, men får till sist sin upprättelse i form av hämndens sötma. Erik Ståhlberg är även han övertygande och hans kuvade Hans är den karaktär som jag känner mest sympati för.
Mot en fond av gatlampor och träd rör sig också två utbölingar, pundarna Tage och Lena, båda fint tolkade av folkteaterns egna Anders Granell och Lena B Nilsson.
Starkt ensemblespel och en bra text räcker långt. Men kanske hade man önskat sig en djärvare tolkning än vad Taslimi gör. Pjäsens karaktärer tillåter det verkligen för att inte tala om dess tema. Det vardagsnära anslaget är bra, men inte enastående. Trots detta, det bästa jag sett på Folkteatern på länge.
Loading ...
