Jag anser att Elektra Show är politiskt beklämmande och problematisk. Att skriva, i teaterform, och gestalta samhällsproblem är en utmaning som måste tåla en politisk debatt. De fördomar som radas upp i Elektra Show anser jag inte tillför någonting, vilket ju fördomar ibland kan göra. Det som Elektra Show säger sägs också av integrationsministern, av Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets ledarsidor och av den allt större industrin av integrations- och mångkultursexperter detta land numera har, således inget nytt.
Över till ”verkligheten” som jag har anklagats för att vägra se. Det finns flera politiska linjer, organisationer och forskare kring frågor om både hedersvåld och integration. Det finns alltså inte ett sätt att se utan flera. Bland det bästa är Paulina de los Reyes Patriarkala enklaver eller ingenmansland? Våld hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige. Elektra Show tar ställning för den politiska linje som jag anser överbetonar kultur och därmed missar individen. Jag tar ställning för en annan politisk analys. Jag tar ställning också för att jag själv är uppväxt med ”invandrarbakgrund”, i en ”invandrarförort”. När jag var liten så var problemet att latinamerikanska män slog sina fruar, det var deras kultur. Jag försvarade min pappa så gott jag kunde och jag hatar att nu se unga tjejer med ”mellanösternbakgrund” tvingas till samma stigmatiserade uppväxt.
Välvilja gör ingen pjäs och ilska gör ingen krönika. När Michael Cocke går till storms (se replik på Americas tidigare debattinlägg om Elektra, reds anm.), så kan jag bland alla personpåhopp, anklagelser om okunnighet och svek skönja berättelsen om den ”vita mannen som räddar mörka kvinnor från mörka män”. Självklart provocerar det då om den mörka kvinnan säger tack, men jag vill finna verktygen att rädda mig själv.
Se tidigare inlägg
America Vera-Zavalas debattinlägg” »
Michael Cockes replik »
Pågående debatt i vårt diskussionsforum »
Loading ...
