Första året var kollot i Tällberg och fick till och med hockeykillarna att konstatera att opera är coolt. De kommer att vara i Dalarna i år också – men utökar sitt operakollo till att också finnas i Stockholm där Kungliga Operan tidigare varit ensamma om att ordna kollon för små operafantaster.
För att få reda på om barn verkligen kan sjunga opera, och kanske få våra egna fördomar om att barn som sjunger låter illa grusade, ringde vi upp Ann-Sofie Andersson, en av grundarna till operakollot.
Kan barn sjunga opera?
– Vi struntar i det tekniska i opera och sång. Istället fokuserar vi på den musikdramatiska formen. Och i Carmen som är den opera vi jobbar med finns ju så många historier. Förra årets Carmen handlade till exempel om smuggelhistorien och om en tjej som själv väljer kärlek och rätten att säga nej. Hon som spelade Carmen då sa i utvärderingen att det som var bäst var när hon precis har blivit tillsammans med toreadoren och säger till den andra killen som vill ha henne: ”Glöm det.”
Vad är det ett bra exempel på?
– Att operan har så starka historier! Vi sitter i smågrupper och pratar om det, det finns så mycket tankar när man är tio–tolv år och det är skönt att kunna formulera det som någon annan. Hela operaformen gör det lättare att hantera knepiga ämnen.
Men låter det inte förjävligt när de sjunger?
– Det beror på vad man förväntar sig. Det viktiga är att man har något att säga och inte att man sjunger snyggt. Det är inte lätt för barn att sjunga rent, framför allt om man inte vet vad det är man sjunger. Det viktiga är att det handlar om ens egen unika röst. Vi sysslar med de stora känslorna och försöker hitta det sanna uttrycket. Man behöver inte ha några förkunskaper – det handlar om att hitta sin egen verkstad. Det handlar inte alls om att sjunga vackert.
Kan alla sjunga?
– I opera sjunger man en roll och behöver inte platsa och jag är övertygad om att alla kan sjunga. Har man två stämband kan man det. Det handlar om att ta bort prestigen. Idag sitter så många barn bara framför tv: n, och i skolan ingår de i stora klasser. Alla får inte höras, vilket ju är det allra viktigaste!
Vilka kommer till ert operakollo? Är det lillgamla operafantaster som vill skrika av sig som är målgruppen?
– Nej, så var det inte i Dalarna! Det kom ett par hockeygrabbar som sa: ”Nästa år skiter vi i hockeyn och kommer på operakollot”. Nu när vi expanderar till Stockholm kan det kanske bli en mer förväntad deltagarskara. Jag har hållit i kollon på Kungliga Operan och då har det varit musikbarn som deltagit. Men nu när vi är på Teaterstudio Lederman vill vi se om det finns utrymme för andra barn också här i Stockholm. Jag hoppas att det blir de som gillar musik av alla sorter! Opera är ju som rock, man krämar på och känslan när man sjunger är också den samma. Jag var med i ett rockband och ville inte alls sjunga opera tills jag upptäckte hur likt det är. Det är samma känsla som att stå vid en distad gitarr.
Vad kommer att hända under kollot?
– Jag, Eva Kållberg och pianisten Bosse Johansson kommer att möta barnen och prata om musiken och berättelserna. Vi kommer att jobba med sceniska övningar, samspelsövningar och rytmlekar. Barnen får göra egna scener och skapa egna karaktärer utifrån de som finns i Carmen. Vi kommer också att undersöka rösten: hur låter den när man är arg, glad och så vidare. Rösten är ju en stor förmedlare av känslor. Sista dagen använder vi oss av övningar som knyts ihop till en föreställning som framförs om barnen vill. Föräldrarna ska komma för vår skull för att barnen behöver träna på att bli lyssnade på. Vi spelar inte för föräldrarnas skull.
FAKTA
Operakollon pågår 4–8 augusti på Teaterstudio Lederman, Stockholm, och 11–15 augusti på Kulturhuset i Rättvik. Läs mer på Operaimperiets kollosida.
Loading ...
