Sist jag såg Anna-Lena Efverman på scenen var under Södra teaterns komedifestival, då i rollen som polskt brytande Tatiana, iklädd rosa aerobics-outfit i en både fräck och vulgär utmaning av våra fördomar. Det var ett helt igenom underbart vågat kamikazeuppdrag – att som finalnummer på en stå-upp-festival, efter att de stora elefanterna Schyffert/Babben/Glans/Nûjen/Gustafson just har dansat på stora scenen, övertyga en lätt medstruken krogpublik om det roliga i att träna ”frivilliga” herrar ur publiken i vaginala muskelövningar mot urinläckage. Slak lina är bara förnamnet. Men Efverman balanserade skickligt och hennes osannolika gestaltning hörde till festivalens höjdpunkter. (läs Nummers rapport här.)
När den egna showen Anna-Lena Efverman på slak lina nu åter spelas på Brunnsgatan Fyra står hon på fastare mark, simmar i lugnare vatten om man så säger. En publik, som huvudsakligen består av kvinnor, på en teater med en hyfsat uttalad feministisk agenda, är inte alls särskilt motsträviga när det handlar om ”en rolig kväll om kvinnohat”. Men modigt är det ändå! Och, trots nollbudgetscenografin, både snyggt, smart, och satiriskt så det förslår.
En rad karaktärer kommer till liv i Efvermans gestalt – från den förtryckte fotbollsspelaren som måste spela i rock för att inte egga någon med sina håriga ben – (”Fullt förståeligt” säger han själv. ”Mina ben tillhör ju min fru”) – till Edith Piaf-clownen som vill ligga med Ulf Brunnberg, det berusade kvinnliga geniet, kriminalaren som måste städa upp efter en ovanligt bestialisk mördare som tagit kål på en hop med kärringar, den kvinnliga skådespelaren förpassad till hor-rollerna, pillerätande skånska blondinen Scheherazade, som tröttnat på hemmafrulivet och förvandlats till blodtörstig mördare.
Jo, övertygande lattjar Efverman fram sina karaktärer. Det kanske skevar ibland, men det är parodier som i sin enkelhet blir både roliga och… vid eftertanke, rätt så förfärliga. En rolig kväll om kvinnohat är en lika uppiggande som nedslående föreställning. Vi skrattar. Åt gräsliga strukturer vi har lärt oss leva med.
Loading ...
