Ett par bedagade fjollor som romantiserar gamla avsugningar bakom järnridån och svär över gayrörelsens moderna jämlikhetstjafs. Så kan man sammanfatta Lucas Svenssons Lubiewo – Kärleksön i regi av Ronnie Hallgren på Göteborgs stadsteater. Pjäsen bygger på polske Michal Witkowskis succéroman, och är snyggt tonsatt av Moto Boy som med sin eteriska närvaro på scen kontrasterar till den småsnuskiga dialogen.
För mer än småsnuskigt och lätt obekvämt blir det inte, trots att Witkowskis berättelse är riktigt brutal och grov till innehåll och vokabulär. Visst snackar Björn Kjellman, Sven-Åke Gustavsson och de andra kuk hela tiden, och visst blir lite naket – men hela tiden med städad måtta. Kanske har man varit rädd för att skrämma den publikhalva som himlar med ögonen i pausen och yttrar att ”andra akten var bättre” med lite karlar i klänning att fnissa åt. I min värld är det synd. Historien hade mått bra av ännu mer påträngande närhet till romanen. Det hade inte skadat att vända ut och in på subkulturen och verkligen kötta till dramat.
Lubiewo förs framåt av en rad lättsamma, närmast tjatiga anekdoter om allsköns kommunistiska avsugningar. Så plötsligt berättar man om ett hatbrott, i en bisats, helt kort. Något händer, varpå anekdoterna återupptas. Senare kommer detaljerna om mordet på väninnan, igen. En påminnelse om en maktordning där fjollorna står lägst. Det gör ont och det är omskakande, både tack vare innehåll och skicklig dramaturgi.
Den här pjäsen är trots viss försiktighet sevärd, inte minst tack vare Björn Kjellman. Hans fint avvägda huvudperson Patricia är väldigt rolig och skarp i velourdress, stripfrisyr och introvert hållning. I stället för tramsig schablontransa får vi en komplex Fassbindergestalt. Samspelet med skönt melankoliske Sven-Åke Gustavsson fungerar väl när de spyr galla över nutidens präktiga pridekultur. Liksom när de irrar omkring i det förflutnas korridorer, där döda olyckssystrar, soldater och hetero råskinn dyker upp. Där lyser Eivin Dahlgrens Jessie starkast, en döende svan i barbieklänning med hjärtat på kroppen och en stunds subtil koreografi att bara älska. Kjell Wilhelmsen med solkräm på stranden blir snabbt publikfavorit med sin superfjolliga apotekerska. Charmigt, men väldigt förutsägbart och därmed rätt tradigt.
Loading ...
