Performancekonsten har sedan länge levt ett undanskymt liv. Som ett slags teaterns och konstens skilsmässobarn har den aldrig velat rätta sig efter de ramar och oskrivna regler som finns inom de båda konstarterna, utan trotsigt valt ut det som passar bäst från var och en. Och därigenom heller aldrig blivit helt accepterad i de ”fina salongerna”.
I helgen invigdes världens, eller i alla fall Europas, första renodlade scen och produktionsstudio för performance i Malmö. Under de kommande 18 månaderna bjuder Teater Lilith in 17 olika nationella och internationella performancekonstnärer och artister till Malmö. Under en månad var bor de inbjudna konstnärerna i Malmö för att sedan i slutet av arbetsmånaden visa upp sitt verk för en publik. Till sitt förfogande har de bland annat ett ”arkiv” av frivilliga skådespelare, både proffs, erfarna amatörer och fullständiga noviser att välja och vraka bland.
Först ut på plan i denna enorma satsning är det isländska konstnärsparet Ingibjörg Magnadóttir och Kristín Eíriksdóttir med deras största verk någonsin med 17 medverkande i 30 olika rollern. Im crying everyjones tears. King of sorrow beskrivs i förhandsinformationen som ett emotionellt hardcore performance om ”love, death, hate, sex, relationships and all these standards in life”
Jag gör ett klassiskt misstag som många performancenoviser gör. Jag letar efter en handling, en ram att rätta mig efter. Det finns det givetvis ingen och jag känner mig till en början oerhört förvirrad. Men det är ändå något som fångar mig. Det finns en outsäglig koncentration på scenen som skapar obehag hos betraktaren, en skevhet som om det som sker på scenen föds just då i det ögonblick åskådaren ser det för att sedan dö lika snabbt som det föddes. Im crying everyones tears. King of sorrow. hade kunnat bli bara en osmakligt och provocerande iscensättning där inälvor, massonani, våldtäkt, självmord blottas och visas på scenen i en ständig ström. Men Ingibjörg Magnadóttir och Kristin Eiríksdóttir balanserar hela tiden skickligt på gränsen och blottlägger människans sårbarhet, lika sköra som de ägg som trampas sönder på scenen.
Loading ...
