Snittet på Stockholms stadsteater

RECENSION/TEATER. Rummet liknar ett vanligt, kliniskt kontor. Den kostymklädde tjänstemannen har ett kundbesök. Den unge mannen vill ha ”snittet”, drömmer och fantiserar om det. ”En fin gammal tradition”, som han uttrycker det. Tjänstemannen tvekar plötsligt och ifrågasätter kundens passionerade begär.

Nästa scen: En brittisk, högborglig våningsinteriör. Tjänstemannen (Anders Ahlbom Rosendahl) och hans fru (Sonja Hejdeman) i underhållande samspråk om vardagliga ting. Men vet hon egentligen vad han sysslar med på dagarna? Och om hon vet, vill hon erkänna det med förlusten av sitt bekväma och oemotsagda liv som insats?
Mark Ravenhills Snittet, i regi av Alexander Öberg, handlar på ett lysande sätt om livslögner och människans förmåga till onda handlingar så länge samhället i stort accepterar dess existens. Som judeutrotningen under världskrigen, lobotomin på 1930-talet och omskärelse som fortfarande pågår runt omkring oss hela tiden. För det är just det, lär vi oss av våra misstag? På slutet säger tjänstemannen Paul i en lysande, bokstavligen naken och avskalad fängelsescen, till sin obeveklige och idealistiske son Stephen (Anders Johanisson) som vill utplåna ”Snittet”: ”Jag är smutsen som ska förgöras så du blir renare.”
Men sedan är vi där igen, renade med nya ideal som dissas som vansinniga av nästa generation. Om och om igen. Den som ser Snittet kanske lär sig att se djupare än kniven skär i mänsklighetens historia. Missa inte möjligheten innan den 5 oktober.

Ylva Lagercrantz