Samiska teaterns Macbeth, inspelad i ishotellet och dess omgivningar i Jukkasjärvi, har redan stegat in i biosalongerna.
Likaså Stage Beauty som bygger på Jeffrey Hatchers pjäs Complete Female Stage Beauty, en pjäs som i sin tur bygger på verklighetens Ned Kynastar vars liv raseras när han som man förbjuds att spela kvinna på scenen. Hans påkläderska Marie får i stället sin chans som skådis.
För tre år sedan gick nyskrivna pjäsen Masjävlar upp på Dalateatern. Sedan dess har dramatikern Maria Blom själv flyttat till Dalarna, skrivit om pjäsen till filmmanus och regisserat densamma.
I oktober nästa år skidar de tre bröderna Marklund in på vita duken. Det som länge varit en TV-serie började som en parodi på Baywatch på Nya Pistolteatern. Långfilmen Pistvakt har spelats in i Luleå under hösten, planerad premiär i oktober 2005. Dessutom har inspelningarna av Åter till Malmberget nyss avslutats i Norrbotten, en filmatisering av pjäsen Mannen från Malmberget återvänder, del två av Göran Forsmarks långkörarmonolog som just nu turnerar med Riksteatern. Tord Peterson gör, liksom på scenen, mannens pappa. Ingen snö här, men produktionsbolaget heter Vintergatan.
Komplicerad övergång
Pjäsernas väg till film skiljer sig åt. Några har samma skådespelare, samma manus eller samma regissör – andra har det inte.
Det finns många skäl till att man väljer att göra film av en teaterpjäs – eller varför man borde låtit bli eller gjort det annorlunda.
Norrländska socialdemokratens recensent Ida Fredriksson är skeptisk till filmversionen av Macbeth: ”Som teater är Macbeth lysande. Men som film … nja … Problemet är att skådespelarna inte riktigt vet på vilket ben de ska stå – vissa tycker sig vara med i en spelfilm medan andra fortfarande spelar teater på dramatiskt manér.”
… Och enormt mycket snö är det i Macbeth i en filmatisering av föreställningen på Ice Globe Theatre. Är det den exotismen svenska filmbranschen vill sälja in till övriga världen? (foto: Stefan Adolfson)
Däremot bevaras ögonblicken i en film: alla som missade Macbeth i den numera nedsmälta isteatern kan se pjäsen, eller i alla fall något som liknar den. Det är ett av Maria Bloms skäl till att jobba med film: ”… jag är så förtjust i att fånga de där ögonblicken. Nånting händer, en skådis säger eller gör något och det hamnar på film. Vilken lyx! Medan man på teater måste se till att det kan göras om och om igen, kväll efter kväll.”
Dramatikern Jeffrey Hatcher adapterade, liksom Blom, själv sitt teatermanus till ett filmmanus. Efter en lång karriär som dramatiker säger han till Minnesota Public Radio att han tyckte det var befriande att slippa teaterns sortier och entréer men att han är nervös över antalet recensioner: ”the idea that you could have 500 hits or 500 failures, 500 pans or 500 raves, that’s just very, very scary.” Inget gott som inte har något ont med sig …
Loading ...
