Makten och miffona

I denna Snövitsaga på Helsingborgs stadsteater är den sanningssägande spegeln utbytt mot en mänsklig skepnad, Karl Lagerfeldt. Den som väntar sig en Walt Disney-version av den klassiska sagan får nog bege sig till närmaste videobutik istället – för här är det en kraftigt omgjord version som sätts upp, i Snövit och sju miffon.
   Den modemedvetne prinsen Playboy ska göra ett besök på slottet, och drottningen avskedar de fem miffona som sköter marktjänsten med ursäkten att de inte passar in i bilden av hur ett slott ska vara.

Gunilla Boëthius har tagit den klassiska sagan och gjort det till en betraktelse över den skönhetshets som finns i dagens samhälle. Drottningen skyr inga medel i jakten på den eviga ungdomen: ”Att vara vacker är den största uppgiften.” De vackra och välanpassade får synas, de missanpassade och fula förpassas in i mörkret.
   Men de fem miffona blir sju: prinsen får en fallande stol i huvudet och bryter ryggraden med förlamning som följd, och drottningens skönhetsexpert Emma går in i väggen och får en skruv lös.

Jag biter mig i tungan och skruvar på mig när skådespelarna i föreställningens början presenterar sina spelade handikapp och säger uppfodrande till publiken: ”Vi tillhör den mänskliga mixen.” Känslan av att föreställningen skulle kunna förvandla sig till antingen moralkaka eller lyteskomik infinner sig. Farhågorna besannas dock inte: regissören Dan Kandell håller sig inom ramarna.
   Det är dock många teman som avhandlas, jag får en känsla av att man vill greppa om så många frågor att man riskerar att inte besvara någon av dem. Jag saknar också ibland det sammanfogande kittet mellan scenerna, nu känns föreställningen en aningen uppbruten.

Men Petra Hultberg är ljuvligt hysteriskt elak som den alltmer skönhetsdesperata drottningen. Hon visar också glimtar av djup ensamhet under den hårt sminkade ytan. Lennart Almroths snobbiga men blyga prins och hans taffliga kärleksbetygelser går rakt in i hjärtat. Ida Wallfelt gör sin Snövit till en kavat och modig glasögonprydd tjej som vägrar axla manteln som skönhetsdrottning.
   Och P-O Nilsson har skrivit en trallvänlig musik där kärleksduetten mellan Snövit och prinsen tillhör kvällens höjdpunkt. En föreställning för hela familjen, fast för det minsta nappfolket kan den dock te sig en aning för läskig.