I en sal med enbart ett piano, en barnteckning och ett rödglittrigt draperi som scenografi i blå huset på Konstepidemin- Göteborgs trevligaste övergivna sjukhusområde sprängfylld med ateljéer och replokaler – spelar Teater Pugilist vad de själva menar kan vara sin sista föreställning – Social bandit. Pugilists konstnärliga ledare Martin Theorin står bakom manus och regi och i enda rollen, Regissörssvinet, skådas Per Anders Ericson.
Social bandit är ett stycke vansinnigt arg teater vilket ju i sig känns uppfriskande. Martin Theorin slår vilt mot kulturetablissemanget men också mot fördomarna och nidbilderna av vad teater kan och bör vara. Repliker som: ”Vi är på teatern nu. Vi imiterar inte livet för det vore ren lögn.” varvas med amerikansk actionjargong med olika varianter av ”fuck” som mest förekommande fras.
Mötet i fängelset mellan Regissörssvinet och dennes lärjunge skildras med både värme och frenesi, dock har uppsättningen ordentliga problem såväl textmässigt som i sitt nakna framförande. Texten är alltför spretig i sin ilska och den biter inte alls så hårt som man skulle önska. Den blir snarast humoristisk, ibland på ett något missriktat vis.
Social bandit är inte riktigt den taskspark som Theorin utlovat, snarast ett friskt hellrace som roar
Per Anders Ericson är ett energiknippe med karisma, men när han spelar över gör han det rätt så rejält. Det må vara ett medvetet drag från regissör Theorin, men i så fall ett illa valt sådant. Ericson fungerar bäst i de något lugnare sekvenserna, nedtonad och känslig. Hans enda motspelare är trasdockan med långa svarta flätor, chaps och skymtande leopardkalsonger som på bruten svenska talar om svikna skådespelardrömmar och annan sorg.
Teater Pugilist har funnits som fri grupp i Göteborg i drygt 15 år och Martin Theorin uttrycker nu en minst sagt resignerad hållning inför framtiden. Jag hoppas innerligt att han orkar fortsätta ett tag till.
Loading ...
