När Stockholms stad 2011 arbetade fram ett nytt kulturstöd reagerade såväl kulturlivet som politiker. Alliansens sätt att ta fram förslaget och innehållet i det väckte ont blod. Bristen på insyn och förankring kritiserades liksom kulturförvaltningens försök att kuppa igenom förändringen utan remissomgång. Kritiken var så massiv att något beslut om en ny stödordning inte kunde fattas före sommaren som var tänkt. Istället tvingades kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) backa och utlysa den efterfrågade remissomgången.
Bland dem som riktade hård kritik märktes socialdemokraternas gruppledare i Stockholms stads kulturnämnd, Anna-Greta Leijon, som tillsammans med kulturutövare och fria teatergrupper oroades för ökad projektifiering av kulturen och därmed en minskad långsiktighet och kontinuitet för kulturverksamheterna.
Många förvånades därför när socialdemokraterna plötsligt bytte fot och stödde alliansens förslag. I ett pressmeddelande, efter att beslutet togs i november, skrev Anna-Greta Leijon att ”förhandlingarna har varit tuffa” men att det antagna kulturstödet ”möjliggör långsiktiga kultursatsningar”. Vidare att ”med det föreslagna systemet tror vi att det fria kulturlivet kan utvecklas och i sin tur bidra till ett rikare liv för staden och dess invånare.”
Nummer ringde upp Anna-Greta Leijon och frågade vad som fick S att ändra inställning och stödja alliansens förslag till nytt kulturstöd.
Varför reserverade ni er inte mot förslaget i likhet med Vänsterpartiet?
– Vi försökte ändra så mycket vi kunde få gehör för. Till slut tyckte vi att de lyssnat så mycket att vi kände oss någorlunda trygga. Visar det sig att vi har fel, att det inte blir den här långsiktigheten, att det blir en för stor övervikt på kortsiktiga projekt, ja då får vi säga att det inte var så här vi ville ha det. Men min förhoppning är att man verkligen har lyssnat.
Du säger ”lyssnat”, syftar det på muntliga löften ni fått?
– Nej, nej, det är ändringar som gjorts i kriterierna.
Men när Nummer går igenom ändringarna av kriterierna från kulturförvaltningens förslag i september till beslutet som togs i kulturnämnden i november förefaller ändringarna kosmetiska. Ett kriterium har till exempel lagts till: att stöd kan sökas som ”tillgängliggör kulturarv”, vilket är okontroversiellt. En annan ändring är att ursprungsskrivningen ”programverksamhet som/…/utforskar och utvecklar ett konstnärligt område” nu lyder ”programverksamhet som/…/långsiktigt utvecklar konstnärlig kvalitet”.
Är det inte väldigt små ändringar?
– Jag tycker inte det, säger Leijon. Enligt min mening är det inte nyansskillnader utan väsentliga skillnader, där man klart säger att det ska vara långsiktighet och där man pratar om kulturarvet.
Samtidigt medger Leijon att det inte är många punkter som ändrats.
Var ändringarna avgörande för att ni gav bifall till alliansens förslag och inte reserverade er som Vänsterpartiet gjorde?
– Ja. Plus att man inte klubbade igenom förslaget utan remissomgång som man hade tänkt sig från början.
I pressmeddelandet skriver Socialdemokraterna att man delar Stockholms kulturlivs stora oro ”för att högkvalitativ och uppskattad verksamhet slås sönder om bidragsgivningen styrs över till program- och projektstöd.” Menar ni att de ändrade skrivningarna gör att det inte längre finns anledning att oroa sig?
– Precis.
Ni lade i samband med beslutet fram en begäran om att ”ett parlamentariskt utskott för beredning av kulturstödet inom kulturnämnden återinrättas”. Om det säger nu Madeleine Sjöstedts borgarrådssekreterare Jonas Uebel att ”vi har avskaffat kulturstödsutskottet och har inga planer på att återinföra det.” Vad är din kommentar till det?
– Frågan ska upp i nämnden. Jag hoppas Madeleine Sjöstedt inte är lika stöddig som borgarrådssekreteraren.
På frågan om Stockholms stad prioriterar projektkultur framför verksamhet svarade Uebel att ”målsättningen med medelstilldelningen är att ge medel där de gör som mest konstnärligt och kulturellt avtryck. Och om det är som projektmedel eller verksamhetsstöd är inte en särskilt intressant fråga.”
Vad säger du om det?
– Så kan man uttrycka det även om det är ett konstigt sätt att uttrycka det på. Det är klart att det måste göra konstnärligt och kulturellt avtryck. Men då måste mycket medel gå till det som är långsiktigt. Det är inget fel med projekt och man måste våga göra nya saker. Men sedan beror det på hur kulturstödet utformas och fördelas.
Går det att lita på alliansens kulturstödspolitik?
– När det gäller det här stödet har vi efter ändringarna accepterat det. Samtidigt lägger vi i vår budget åtta miljoner mer än alliansen på den här typen av stöd, och Fria teatern måste få mera pengar. Så det är inte så att vi sväljer allt alliansen gör, utan det handlar om utformningen av det nya kulturstödet. Sedan kan vi ha olika uppfattningar om hur man fördelar det, och det har vi.
I MORGON talar vi med aritekten bakom det nya kulturstödet – kaospiloten och kulturentreprenören Patrik Liljegren.
Läs också gårdagens artikel kring sanningen om Madeleine Sjöstedts kulturmiljoner:
Synd om Stockholms fria kulturliv?
Loading ...
