Med kamera, bekväma skor, svala kläder och ryggsäck kommer den unga, naiva (eller bara svenska) Lea (Rebekka Karijord) till Jerusalem för att se, uppleva, låna kriget lite grand.
Som Jerusalem är skriven och regisserad av Nina Wester, och det är en pjäs som tangerar Mitt namn är Rachel Corrie som fortfarande spelas på Stockholms stadsteater. Men om Corrie lade sig framför en israelisk stridsvagn och blev en sorts västerländsk martyr lämnar Lea Jerusalem med bara minnen och den ständigt upprepade historien om omöjlig kärlek, vänskap över gränserna, död och sorg. Uppgivenheten har nått även henne. Och om föreställningen om Corrie hade en närhet både till texten och till personen Rachel Corrie är Som Jerusalem mest en projektion av ett dåligt samvete.
Det är klart begripligt att man vill försöka skildra konflikten i Jerusalem, staden där de tre monoteistiska världsreligionerna skulle kunna mötas och leva i fred med varandra men nu lever åtskilda, instängda och övervakade av vad som kallas fienden, oavsett om den är palestinier eller jude.
Ett fint scenografiskt grepp är den övervakningskamera som bevakar scenen och är kopplad till två skärmar, det förstärker onekligen instängdheten och övervakningen i Jerusalem.
Lea kommer att möta tre människor som blir avgörande för henne, den judiske narkosläkaren Aron (Alexander Stocks) som hon inleder en relation med, den palestinska kvinnan Jana (Nadia Hussein-Johansen) som blir självmordsbombare och den ryskortodoxa Maria (Claire Wikholm) som överallt letar efter sin son som är militär, Maria är också märkt av en annan pågående konflikt: Tjetjenien.
Men jag blir osäker. Behövs Lea för att berätta en historia om vad som sker just nu, behövs elementet att föra in någon utifrån? Mitt svar är nej, det förtar snarare allvaret i historien.
Det verkar som om Nina Wester antingen rotat för länge i sin egen text och förlorat perspektiven, eller så tror hon inte på den. För det finns så mycket som är överregisserat (bland annat en catwalkscen som kommer från ingenstans och lämnar mig som ett enormt frågetecken), och trots att skådespelarna kämpar med det de är givna stannar Som Jerusalem vid ett skenbart djup, oreflekterade reflektioner över vad en människa är och så berättelsen om blodet, bomberna och barnen som leker med lasersikten.
Loading ...
