”Det är få som slåss på riktigt i City denna vecka”, kan man läsa i tidningen Stockholm City.
Anledningen är, enligt tidningen, den pågående Ung08-festivalen där man förutom teater med flera andra gratis aktiviteter kan prova på att slåss med jätteboxhandskar.
Den intervjuade polisinsatschefen menar att unga sköter sig när det finns något att göra och vuxna finns i närheten.
Nyligen avslutade nycirkus- och gatukulturfestivalen Subörb (som du kan läsa om i Nummer här) gjorde en liknande insats. I Fittja utanför Stockholm kunde en ny generation frustrerade, testosteronstinna och missförstådda medborgare pröva på allt från breakdance till jonglering medan jag, d v s den lönnfeta, vita medelålders kultureliten, kunde gå på betalcirkus av hög kvalitet med gästspel från hela världen. Förhoppningsvis fick det oss (kultureliten) att inte slåss med våra liv alltför mycket genom att dricka oräkneliga mängder rödtjut, gå på krogen och vänsterprassla med någon snygg skådespelare…
Annars är nog semestern ett minne blott för de flesta av oss, omsorgsfullt förevigad på en rund rulle instoppad i en grön liten påse med texten ”Bilderna på 3 dagar. Alltid dubbla kopior. Nu film i retur.” (Kopior, vem vill ha kopior av sitt svunna liv?). Och barnen har stängts in på dagis, ungdomarna på skolan, åldringarna på hemmet och vi vuxna på våra arbetsplatser. Och mycket snart kommer det ha köpts 100 ton snabbmat i butikernas frysdiskar, 150 ton hamburgare och 500 000 flaskor alvedon, 170 000 flaskor losec, 500 000 tabletter prozac och en lika stor mängd viagra på apoteken runt om i landet. Det är nästan så man saknar sommarhettan när det var så varmt att stöldmärkena i affärerna smälte och bron vid Danvikstull fastnade i öppet läge mitt i rusningstrafik.
Sommaren som gick bjöd också, vilket du som tog del av vår sommarteaterguide vet, på en hel del kvalitativa föreställningar,
Själv vill jag bara nämna en oväntat bra Betrayal på Strindbergs Intima Teater, en barnunderhållande Fem myror är fler än fyra elefanter på Skansen, Nils Holgersson i suggestiva Hagaparken och en Hemsöborna med riktiga ångbåtar bakom kulisserna.
När jag skriver ”oväntat bra” om Betrayal menar jag med det fördomsfulla tankescenariot: ”Usch, teater på engelska med en engelsk regissör – och svenska skådespelare. I en dammig inomhusteater mitt i sommaren. Låter pretentiöst och svårsmält”. Den som ändå gjorde sig besväret att ta sig dit kunde njuta av en, tyvärr nu slutspelad, pärla. En mycket väslpelad Pinter , ett triangeldrama i typiskt teatral, akademisk kulturelitmiljö med Gerhard Hoberstorfer och Reuben Sallmander i de två manliga rollerna. Mera Pinter i Sverige!
Min femåriga dotter kommer med det goda betyget nummer två som gäller den av en, förmodad vuxen, kritikerkår, ganska sablade Fem myror är fler än fyra elefanter. Hon tar i så tofsarna flyger i refrängen av klassiska O-låten och konstaterar att detta var ju faktiskt bättre än på tv.
Ännu yngre sonen (2 ½ år) satt i sin tur blick still i nästan tre timmar under Teater i Hagas föreställning Nils Holgersson. Ett betyg gott nog för en familjeföreställning. Bara två frågor ställde han: ”Mamma, varför är han döööööd?” och ”Var är luftballongerna?” Att ballongerna inte alls hörde till föreställningen som spelades under bar himmel i en slottsruin utan gjorde reklam för en karamellfabrik, bekom inte sonen så särskilt.
Detta om det förgångna. Nu är vi i startgroparna för en ny säsong som vid en snabbanalys kan sammanfattas som följande: teateranställda går till media och media till teater: Södra Teaterns chef Ozan Sunar har som bekant blivit kulturchef på SVT, Riksteaterns vd Peter Örn går efter årsskiftet till Sveriges Radio och Göteborgs stadsteaters vd Gunwi Silander blir ny enhetschef för SVT Väst. Samtidigt som journalisten Jennie Dielemans debuterar som dramatiker med manus till Riksteatern/ JAM:S Gomorron Sverige och Kattis Hoflin (tidigare programledare på SVT ibland annat Bullen och Nu är det Nu) jobbar för Unga Riks med megaprojektet Barnens megafon.
Landets repertoarer bjuder på mindre Shakespeare och nyskrivet än förra året, men mer av samhällsengagemang och publiksamarbeten. Och mycket Brecht. Om detta återkommer vi inom kort med en artikel under rubriken trender i nyhetsavdelningen.
Välkomna till en ny scenkonstsäsong med Nummer, den enda scentidning du behöver.
Loading ...
