Moderna Dansteatern återinviger sin upprustade studioscen med föreställningen Soprum – Moder Jords avgrundsdjupa strupe av Jukka Korpi och Sten Sandell. Föreställningen är det tredje gemensamma verket av Korpi och Sandell som visas på Moderna Dansteatern.
Sandells underfundiga komposition blandar elektroniskt ljud med strupsång och ger tillsammans med den poetiska ljusscenografin av Thijs Wiessing föreställningen en suggestiv inramning. En inramning som förtydligar Korps noggrant utmejslade rörelsespråk som växlar mellan minimalistisk finstämdhet och energiska transformationer som skapar associationer till djur- och fågelliv såväl som till emotionella tillstånd.
Föreställningens titel har inspirerats av att Korpi skapat scenografin, en vagga och en gungstol, av bråte från området kring sin bostad. Avspänt gungande i gungstolen inväntar Sandell publikens ankomst medan vaggan börjar röra sig av sig självt, tills Korpis kropp frigör sig ur dess väl tilltagna inre.
Vaggan och gungstolen är symbolladdade möbler intimt förknippade med människans åldrar. Kanske är det därför det blir en så stark effekt när Korpi rör sig runt i vaggan som om han, som vuxen man, återvänt till denna det mänskliga livets utgångspunkt för att utforska dess möjligheter.
Det är rörande men också komiskt, som vid det tillfälle då Korpis rakade huvud och nakna fötter samtidigt sticker upp över kanten och han ser ut som en absurt förvuxen baby.
Kanske vill Korpi förmedla barnets förutsättningslösa seende, eller är det en betraktelse över livet från vaggan till gungstolen? Tolkningsmöjligheterna är många i Korpis spänningsfyllda Soprum som är en stimulerande inledning på Moderna Dansteaterns första säsong i sina nygamla lokaler.