Föreställningen vänder sig visserligen till barn runt två år, men som med all bra barnteater finns det en filosofisk aspekt att ta del av även för oss gamlingar.
I fallet Pomelo kan den vuxna sitta och fundera över livets små mirakel i form av årstidernas kretslopp, hur saker dör och vissnar för att sedan blomma upp och födas på nytt. För Pomelo är en liten trädgårdsgris. Eller ursäkta, en elefant. En skär sådan, utseendemässigt en korsning mellan Lotta på Bråkmakargatans gris och elefanten i vinjetten till tv-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter på 70-talet. Lägg därtill en röst som liknar Björnes i Björnes magasin och ni har Pomelo, trädgårdselefanten, klar för er.
Det är svårt att inte bli lite förälskad i denna lilla rundnätta, troskyldiga varelse som får liv på scenen tack vare Maria Selander och Annika From Borgs smittande spelglädje som också bjuder upp till musikaliska stunder i form av bland annat en trädgårdshiphop. I en finurligt vikbar och passande miljövänlig scenografi i papp (Lisa Kjellgren) förvandlas allt snabbt från vinter till vår och sedan sommar igen. Det hela är sött och fint, om än inte banbrytande barnteater.
Loading ...
