South Pacific i Båghallarna

Seg. Det är tyvärr det ord som bäst beskriver South Pacific. Jag frågar mig gång på gång under föreställningen – varför har Malmö opera och musikteater valt att damma av den här gamla musikalen?

Rodgers och Hammersteins South Pacific från 1949 är en långkörare på Broadway. Visst, musikstyckena som En förtrollad afton och Den mannen måste tvättas bort ur mitt hår sätter sig snabbt i huvudet. Men det räcker naturligtvis inte. Att den skulle ha ett vågat och brännande tema om rasism som berör oss här i Malmö 2005 förstår då inte jag. Regissören Åsa Melldahl skulle behövt strama upp historien och varit mer handfast med dammvippan.
Istället för att engagera så svävar det ut i en såsig och klyschig historia. Andra världskriget är i full gång och ön delas därmed mellan infödda, kolonisatörer och krigsberedda soldater. Bastkjolar blandas med hawaiiskjortor. I centrum står den franska plantageägaren Emile de Becque (Mikael Samuelsson) och sjuksköterskan Nellie Forbush (Helena Jonasson) som blir förälskade. När det kommer fram att han har barn sedan tidigare med en polynesiska börjar Nellie att tvivla på om hon verkligen vill ha honom.
Samuelsson och Jonasson har båda sköna röster och visar, trots det låga tempot i föreställningen som helhet och de långdragna scenerna, en energi på scenen. Det känns lite som om de själva inser att de måste ge allt i sina större nummer för att publiken inte ska nicka till.

Karin Lindbom