Hälsning till HellsingPer Svensson slukar en gurkmacka som Sandra Huldt vevat fram ur smörgåsmaskinen, i Spagetti – det har du rätt i på Unga Dramaten. Foto: Roger Stenberg
Recensioner [2009-03-02]

Hälsning till Hellsing

Spagetti - det har du rätt i av Martina Montelius efter Lennart Hellsing
Ort: Stockholm
Regi: Ellen Lamm
Ljus: Magnus Kjellberg
Mask: Mimmi Lindell
Medverkande: Per Svensson, Sandra Huldt, Martin Stensö (musiker)
Scenografi och kostym: Jan Lundberg


RECENSION/BARNTEATER. När Ellen Lamm sätter upp Martina Montelius Spagetti – det har du rätt i, en hyllningshälsning till Lennart Hellsing, dukas texten upp på finaste finporslinet. Det blir både mat- och textfrossa på Unga Dramaten.

En upphoppande banan, några helkrossade ägg och en hel del andra husliga hyss, visst. Men när Ellen Lamm sätter upp Martina Montelius hyllningshälsning och kärleksförklaring till Lennart Hellsing och hans rim och ramsor blir den som väntar sig stora dansande herr Gurka-kostymer eller kusiner som svänger i galna gardiner kanske besviken till en början.
   Det är nämligen inget barnsligt färgglatt och svängigt över den dova matsalen vi kommer in i på Unga Dramaten. Snarare något stramt vuxet och högtidligt med de gråa stenborgsväggarna, höga pelarna, det mäktiga långbordet och högryggade stolarna hemma hos slottsherredammiga Styrbjörn (Per Svensson) och långkjolade och höghalsade Britta-Kajsa (Sandra Huldt).


Men i den här smyggotiska miljön – komplett med mystisk vattenkammad frackklädd kompmusiker i ett hörn (Martin Stensö) – genomsyrar ändå leken allt. Servetter, bestick och tallrikar lever sina egna rörliga liv, genom sinnrika mekaniska lösningar inbyggda i det stora träbordet. Det är som om vi är hemma hos en snäll variant av familjen Addams. ”Men hur gjorde de det där?” är det inte bara sexåringarna i publiken som blir glada av att fundera på.


Framför allt skapar den här till ytan sansat strama iscensättningen en spänning, och här ges plats att verkligen duka upp texten på finaste finporslinet. Montelius har lekt med Hellsings flippade rimpoesi och gett texterna nytt liv ihop, det är mer än en Absolute Hellsing best of-kavalkad.
   För här pågår en dialog mellan texterna som samtidigt är Styrbjörns och Britta-Kajsas. De grälar och blir sams, leker och fantiserar, och framför allt … älskar mat. Svensson och Huldt smakar på och slukar matorden som om de vore både poesi och riktiga rätter, vatten blir hallonsaft, rädisor rullar, det finns en smörgåsmaskin, och programbladet är fullt av recept. Här finns något för både gourmet och gourmand.


Ellen Lamm verkar ofta tycka om att ha med lite av det svåra och mörka i det lätta. Och jag tycker om att en textfrossande, ordlekande barnpjäs om mat även rymmer svåra ord och glimtar av det svåra med en relation. Så här mitt i maten.

Maina Arvas

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare