Flickan från Västern är en riktig spaghettivästern. Det dramatiska introt är som hämtat ur en technicolorfilm. Flickan själv, Minnie (Nina Stemme), kommer ridandes i svartvitt på en duk spänd över scenen. Hon spränger genom tyget och ansluter sig till sina guldgrävarkompisar som spelar poker, slåss, dricker whisky och – brister ut i sånger om sina mammor. För att lindra gossarnas tristess och hemlängtan läser Minnie högt ut bibeln för dem. Operan är ett osannolikt mischmasch av hårdkokt Vilda västern och högtravande italiensk romantik. Den balanserar på gränsen till kitsch och sägs vara den historiska föregångaren till musikalen.
Det är varken Giacomo Puccini eller regissören Christof Loy som är den stora anledningen att se denna ovanliga opera. Det är istället Nina Stemme och Aleksandrs Antonenko i huvudrollerna som gör att inga operaintresserade bör missa Flickan från Västern.
Minnie driver en saloon i en guldgrävarby under mitten av 1800-talet. Trots att hon är omgiven av bara män har hon ännu inte blivit kär. Men så träffar hon den mystiske främlingen ”Dick Johnson” (Aleksandrs Antonenko). Han chockar guldgrävarna genom att helt nymodigt blanda ut sin whisky med vatten. Minne faller pladask. Tyvärr visar sig främlingen vara den efterspanade banditen Ramerrez. Genom att spela poker med sheriffen vinner den tuffa Minnie till slut sin älskade, numera ångerfulla, bandit.
Uppsättningen är en riktig sångarfest. Antonenkos förstklassiga tenorstämma har så mycket övertoner att de överröstar själva grundtonen. Fascinerande! Den magnifika Stemme lät på premiären märka en viss kantighet i rösten till en början, men när hon väl kom igång blåste hon öronen av publiken. Även John Lundgren som sheriffen är finfin. Hovkapellet och dirigenten Pier Giorgio Morandi smekte fram alla de dramatiska finesserna i Puccinis musik.
Scenografin och regin är däremot ganska stolpig. Idén att växla mellan film och opera är fyndig men iscensättningen blir mest en menlös bakgrund till två lysande sångare, snarare än att ha något eget budskap. Men när det bjuds på sådana röstkonstnärer som dessa så blir man ändå på mycket gott humör. Eller som Minnie skulle säga – whisky per tutti!
Loading ...
