Som i Harry Potters värld dyker dörren upp som aldrig funnits där förut (jo, teaterkollektivet Limbo har faktiskt bedrivit teater där innanför i ett år). Direkt ner från plattan på Sergel torg, förbi klottriga väggar och nedanför spiraltrappan i stålnät väntar källarlokalen som ikväll är den perfekta platsen för Harold Pinters Mathissen. Faktum är att jag kommer på mig själv med att undra lite över hur den här pjäsen egentligen kan spelas någon annanstans.
Den av Limbo uttalat eftersträvade känslan framkallas även av det med små medel ypperliga ljud- och ljusarbetet (Olle Svensson). Rummet är ytterst begränsat, premiärpubliken sitter bokstavligen i knäet på varandra. Ändå rör sig den visuella stämningen i rummet, tempot dras upp och ner och delar av rummet som inte synts först fokuseras allteftersom på ett finurligt enkelt vis. Snyggt.
Det lyckade stämningsarbetet är också bitvis Bens (Tomasz Neumann) och Gus (Alexander Öhrstrand) förtjänst, märkligt avslappnade och stela på en gång. De två svartvitklädda gangstrarna befinner sig i beckettskt oklar väntan i en hierarki av makt och hot om våld. Välputsade vapen och spända hängslen. För allt kan vända på en sekund.
Eller, ser de inte ut som servitörer? Servila och ivriga att tillfredsställa överhetens minsta nyck, i form av de mystiska restaurangbeställningar som kommer genom mathissen och dess tillhörande talrör, lika olycksbådande som det mellan greven och betjänten i Fröken Julie.
Dialogen går, med Harold Pinters briljerande i dubbla nivåer, från konkret till abstrakt till konkret och så vidare i en ständigt svallande språklig obehaglighet. Var det där en undertext vi hörde nu eller en realistisk replik? En svår text att hålla igång och ge fyllning, vilket Neumann och Öhrstrand trots tajt och uppenbarligen roat spel inte fullt mäktar med föreställningen igenom.
Ändå rekommenderar jag ett besök i underjorden med Ivan Mathias Peterssons Mathissen, inte bara som en rolig studie i hur nära Pinterlovers som till exempel Jez Butterworth faktiskt ligger sin idol (hans Övervintrare gavs nyligen en dörr bort, på Stockholm stadsteater) men framför allt för den alltså lyckat platsspecifika iscensättningen av en komprimerad makt- och klassthriller.
FAKTA
Teaterkollektivet Limbo har i nästan ett år funnits på den underjordiska scenen K2 i Stockholm. Men Mathissen är Limbos sista premiär på den här scenen – Kulturhuset och Limbo får inte fortsätta med teaterverksamhet där av säkerhetsskäl. Limbo fortsätter dock sin verksamhet med föreställningar i Kulturhusets Kilen.
LÄNKAR
Nummers krönika om Limbos första termin.
Nummers recension av Martina Montelius Längtar du hem nu, råttan?.
Loading ...
