Hatkärlek. Sparveln och kompisen Plåsterlappen ger sig ut på skälvande äventyr i Tamauers energiska men lite stela tolkning av Barbro Lindgrens böcker. Foto: Lina Ikse
Recensioner [2014-03-04]

Speedad Sparvel

Sparvel – efter Barbro Lindgrens böcker
Scen: Teater Tamauer på Hagateatern
Ort: Göteborg
Manus & regi: Anders Friberg
Scenografi & kostym: Heidi Saikkonen
Ljus: Ida Gustafsson
Illustration: Hanna Petersson
Produktion: Gustav Åvik
Medverkande: Jan Ericson och Sara Klingvall Manus & regi: Anders Friberg
Länk: Hagateatern


RECENSION/TEATER. En sprallig Sparvel lindad i snyggt formspråk, men långt ifrån den mörka kärna som finns i Barbro Lindgrens böcker. Liv Landell Major har sett Teater Tamauer ta sig an en svensk barnboksklassiker.

Barbro Lindgrens självbiografiska böcker om Sparveln är unika, med sitt okonstlade barnperspektiv. Det sipprar igenom allt från dramaturgi och logik till språk och illustrationer. Miljön är folkhemmet, långt före Fem Myror är fler än fyra elefanter, när barn skulle sitta stilla på kalas och inte prata högt i affären. Men framför allt förmedlar Sparvelböckerna en svärta. Ingen har bättre beskrivit hur deprimerande och skrämmande det kan vara att vara liten.

Det är alldeles underbart och modigt av Teater Tamauer att våga förvandla Sparveln till barnteater, just för att förlagan är så genial. Och givetvis vore det orättvist att vänta sig en exakt motsvarighet till läsupplevelsen på scen. Ändå måste sägas att Anders Fribergs tolkning är påfallande annorlunda, till den grad att det stör. Främst är det den glättiga tonen och det snabba tempot som gör mig tveksam. Replikerna – många direkt tagna ur böckerna – levereras i frustande expressfart. Kanske vill man gärna att barnen ska ha kul och inte tappa fokus – så blir det lätt i en tid då Bolibompas grundton är klämkäck och allt går i tusen kilometer i timmen. Applicerat på den saktfärdiga berättelsen om Sparveln blir det dock märkligt. Jag tänker för mig själv att barns allvar och rädslor, allt för ofta underskattas på scen.

Sara Klingvall är som alltid tydlig och närvarande. Hon gör en sprudlande, levande Sparvel som kompletteras av den lika expolsive Jan Ericson i samtliga övriga, roliga roller. Vissa karaktärer dyker upp genom att han byter kostym, andra gestaltas med små dockor på en härlig jättejordglob – värdig självaste Staffan Westerberg. Obetalbara öden flimrar förbi framför den suveräna scenografin. Vi får träffa Stackars Robert, Barnfarbrorn, Aptanten, Morfar i Kalmar och några till. Gesterna är hela tiden mycket stora, och det blir många unga skratt i salongen. Så visst säger det klick mellan Sparveln och den unga publiken. Synd bara att man inte kan tagga ner lite, och kanske våga borra i jobbiga som trots allt skymtar förbi. Barn tål det lindgrenska mörkret.

Liv Landell Major

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare