Att ´”dialog går före varje annan form av intervention” är den demokratiska grundregel som USA:s utrikesminister Hillary Clinton alltid anses försvara, skriver Henning Mankell om i programbladet till pjäsen Jerusalem 2010.
Kanske är det en av anledningarna till att Eva Bergman har valt henne som centralfigur för sitt drama om Israel–Palestina-frågan.
Det är ett drama som vill föra dialog, som vill låta en polyfon berättelse – fiktiv men faktabaserad – om dagens situation i Jerusalem pågå på en teaterscen. Genom de olika rollfigurerna – utrikesministern på hastigt besök för att lösa en kris, hennes tillfälliga sekreterare, politiker och personer på hotellet – kan ett samtal föras om konflikten ur alla möjliga aspekter och med individuella utvikningar.
Religion, politik, könsmakt, etniska- och klasshierarkier, internationell ekonomi, dolda agendor, privata samtal, globala, mänskliga – och ett par erotiska – möten.
En annan anledning är kanske den kraftfulla laddning som finns kring Clintons person, kring en powerdressad, pansarfriserad amerikansk superwoman i grönt. Som vill ha sina blåbärsmuffins i väntan på informationen om varifrån den långdistansrobot som avfyrats egentligen kommer – var den kinesisktillverkad och smugglad via Iran eller amerikansktillverkad med Iran som mål, vem vet vad och hur ska hon lägga upp sitt tal …
Det är thrillerartat som det är, men med en kvinna i politisk maktposition i huvudrollen vinns av genuslogiska skäl ytterligare laddning, jämför till exempel Commander in chief (den uppmärksammade amerikanska tv-serien med Geena Davis i rollen som USA:s första kvinnliga president).
Det är en sceniskt stiliserad skildring av det politiska samtalet, av köpslåendet om information, av spelet bakom kulisserna. Intrikat och välspelad (med en skarp Lil Terselius som Clinton) men intressant mer än känslomässigt gripande. ”Konflikt” och ”dialog” är politikens ord men också dramatikens, här möts de i något som också blir en undersökning av det politiska språket, vilket för tankarna till Orionteaterns uppsättning Reinfeldt – Ensamvargen från 2008. Men Jerusalem 2010 är främst ett spel om spelet, som dessutom utlovas förändras i och med verklighetens händelseutveckling.
Loading ...
