Stockholmare i Götheland

– Pjäsen är en modell av ett samhälle under stark renovering, säger Staffan Göthe. Fram till sista akten är allt under renovering.
   – Folkhemmet och den svenska modellen har monterats ner. Vi vet inte hur det kommer att se ut när vi täcker av det, det är både hotfullt och spännande.
   Det hör inte till vanligheterna att Staffan Göthe regisserar sina egna pjäser.
   – Det roligaste är att bli överraskad när skådespelarna hittar något jag inte tänkt på själv.

Pjäsens ursprungliga titel var Den polska rörmokaren, men den ändrades efter att Riksteatern kontaktat Teater Västernorrland på grund av risk för sammanblandning med deras projekt Den polske rörmokaren. Detta bygger, som Nummer tidigare rapporterat, på journalisten Maciej Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter med samma titel, och handlar om arbetare, fackpampar och kapitalister i det nya Europa.
   – Vi såg det som olyckligt att två pjästitlar skulle sammanblandas, säger Staffan Göthe.
   Uttrycket ”Den polske rörmokaren” är från början franskt, ett begrepp för just rädslan för invandrad arbetskraft (som ju icke desto mindre utnyttjas svart).
   – Min pjäs är ju en komedi och driver lite grand med begreppet.
   I Underbara gåvor står den invandrade arbetaren för överlägsenhet i fråga om kompetens, livsmod och handlingskraft. Norrlandstemat från tidigare pjäser är borta och har ersatts av Stockholmsmiljö med internationell anknytning. Vi får möta två bröder vars mamma nyss har dött. De ska sälja hennes lägenhet, där det pågår stambyte. Mitt i röran börjar lägenhetsspekulanterna droppa in. De två bröderna är totalt handfallna men deras polska hemhjälp Lariza (Anita Nyman) reder upp situationen.

Under den humoristiska ytan döljer sig tragisk värld där människor inte vågar älska och ge av sig själva utan i stället parasiterar på andra. En central replik är: ”Människan har underbara gåvor och rena hjärtan men ofta utan avsikter, mer av tanklöshet, likgiltighet, jag höll på att säga fantasilöshet eller brist på inlevelseförmåga och brist på humor så driver vi varandra i in i ångest, förtvivlan, uppror och – egoism.”
   Det är Bengt, den ene av bröderna, som säger detta. Han har hoppat av, klär sig som kvinna, omvärderar allt och kallar sig omvärdsanalytiker utan ”l”. Åke Arvidsson trippar omkring i pumps och kort kjol. Han verkar trivas.
   – Det är befriande att få arbeta med en text med substans, säger han.
   Den andre brodern, polisen Hans (Oskar Thunberg) uppskattar inte riktigt den feminina utstyrseln.
   Till lägenhetsvisningen kommer GI-kostanhängaren och journalisten Lykkeliten (Gisela Nilsson), hennes skyddsling Zoran (Tomas Magnusson), den rike skummisen Ray (Ingmar Virta), hans kvinna Carmen (Ingrid Wallin) och hennes dotter, den sura, drogberoende Diana (Hilda Lundgren).
   Staffan Göthe har själv ritat kostymerna.
   – Det blir som en förlängning av personregin, säger han.
   För den transportabla, plastiga scenografin svarar Åke Candell. Föreställningen har premiär den 13 januari i Sundsvall och är Teater Västernorrlands bidrag till projektet Norrscen. Uppsättningen ska turnera i de fyra nordligaste länen.