Stockholms stadsteater: Flickan på Henriksdalsberget

Som om inget hade hänt var de plötsligt bara där, pjäserna med enbart kvinnoroller. Peter Barlachs nya Flickan på Henriksdalsberget bjuder på den konfliktvänliga relationen som en mor och hennes vuxna dotter tacksamt odlar. Och uruppförandet på Stockholms stadsteater bjuder på högkvalitativt skådespeleri.

På Stadsteatern, i Michaela Granits regi, gestaltas Barlachs konfliktfyllda mor-dotter-drama suveränt av Gunilla Röör och Frida Hallgren. Här får vi drygt en och en halv timmes mor-dotter-gnabb av högsta klass, förlagt till ett försenat 25-årsdagsfirande i en lägenhet på Henriksdalsberget i Nacka. Dottern Caroline som i alla år fått stå i skuggan av sin gravt handikappade lillebror, även de tolv år han nu varit död, har fått ett komplicerat förhållande till såväl brodern som modern. I Gunilla Röörs gestaltning sjuder mamman Annika av bristen på lyhördhet, och effekten är rejält tragikomisk. Frida Hallgren gör en känslig och grimaserande tolkning av dottern som bibehåller greppet om publiken från början till slut.
I Flickan på Henriksdalsberget växlar temperamentet likt det svenska vintervädret, men här lyckas man få till många bra mycket roligare situationer än våra vädergudar. Barlachs text är nämligen fylld av snabba kast och fyndiga ordvitsar och balansen är perfekt mellan humor och allvar. Mycket skratt och mer än en snyftning hördes i salongen på premiären.

Cecilia Djurberg