Stockholms Stadsteater: Hjälten

RECENSION. Det går inte att förneka att Hjälten är en pjäs med stort hjärta. Detta trots att den utspelar sig i en irländsk by av den sunkigare sorten där männen gärna tar sig en sup för att lindra bakfyllan och mord är ett genomgående tema.

Till och med ridån är smutsig och trasig för att ge känslan av en lortig by. När den går upp börjar Hjälten stämningsfullt med att den söta men tuffa Pegeen (Lina Englund) sitter uppflugen på en bardisk. Hon spelar gitarr under den utsökt gjorda stjärnhimmelen och sjunger en ballad för sin fästman.
En lågmäld, mysig liten kärlekshistoria mellan Pegeen och den påstådda mördaren Christopher (Sven Ahlström) utspelar sig samtidigt som gamla spöken från Christophers förflutna dyker upp.
Då publiken har det som roligast är när Sven Wollter befinner sig på scen. Hans rollfigur Gamle Mahon är ständigt nerblodad och intar scenen vid ett tillfälle med yxa inkörd i skallen. Medan publiken ger ifrån sig diverse ljud av skräckblandad förtjusning drar han lugnt ut den. Bara detta är skäl nog att se Hjälten. Ytterligare ett är de skickliga dockspelarna som får liv i en ytterst sympatisk samling djur som i tid och otid bräker, grymtar och skäller. Man känner en tacksamhet över att Hjälten i fall som detta vågat ta steget fullt ut vilket har blivit ett lyft för en pjäs som utan vissa inslag kunnat bli lite småtrist och schablonmässig.

Denise Williams