Stockholms stadsteater: Krazy Jerrys mobila disco

Ett svart osmyckat scenrum, en stege, en fåtölj och en mikrofon – det är ungefär allt. I detta rum ska framföras tre monologer. Det skulle kunna bli hur tråkigt som helst, men det blir det inte. När Mattias Silvell i Jerrys gestalt äntrar scenen med all upptänklig energi och adrenalinstinn frustration har resan bara börjat. En resa som tar oss från denna ständige mobbare, ack så liten på insidan, via tönten och drömmaren Love (Olle Sarri) som går balansgång mellan självisk längtan och from rättfärdighet, till velourkillen Erik (Sunil Munshi), som tror att livet är bättre i nån annan stad, nån annanstans. De tre killarnas liv hänger ihop på ett högst obehagligt sätt och pusselbitarna till deras gemensamma historia får vi efter hand.
   Pusslet, det fortsätter vi att lägga långt efter det att vi har kommit ut ur salongen. Tyvärr är det inte någon särskilt vacker bild som växer fram. En bild av tre oförlösta killar som, var och en på sitt sätt, tar till våldet som utväg när livet blir omöjligt att hantera.
   Den brittiske dramatikern Gary Owen har träffsäkert skildrat dessa vilsna karaktärer på deras irrfärd genom det moderna samhället. Patrik Arve och Maria Olsson har placerat samhället i Stockholm, Sverige. Och tyvärr är det nog rätt synd om människorna lite till mans…inte bara i detta Stockholm.