Stockholms stadsteater: Sommargäster

Sommargäster bygger på Gorkijs text från 1904, men bearbetades på 1970-talet till nutid av Botho Strauss och Peter Stein. På Stadsteatern har regissören Alexander Mørk-Eidem ytterligare spetsat till det hela genom att släppa in skådespelarnas privatliv på scenen. Här heter rollfigurerna Gerhard, Ann Sofi och Pia i stället för Sergej, Varvara och Kaleria som i det ryska originalet. Och när Helena af Sandeberg blottar sin gravida mage redan i första scenen, då hela ensemblen solbadar vid poolen, förstår vi att det är en kittlande lek med dikt och verklighet vi ska ge oss in i ( – i synnerhet om vi vet att det blivande barnets far är regissören själv!)
   Det intressanta med sommargästerna är att de är som folk är mest – precis som skådespelarna på scenen. Det fina med Stadsteaterns uppsättning är att ingen spelar huvudrollen på bekostnad av någon annan – här har var och en av rollfigurerna sitt eget öde att bära. Nackdelen med att ge fjorton karaktärer jämbördigt fokus är förstås att de alla blir rätt suddiga i kanterna. Varför är den vackra och uppvaktade Ann Sofi tillknäppt som en stärkkrage, vad har egentligen hänt mellan det äkta paret Helena och Björn som gör att hon helt öppet visar sitt sexuella intresse för Victor?
   I det halvfärdiga sommarhuset gör vi besök i den gåtfulla vardagen och får inblick i teatern som en process. Katharsis uteblir och vi får nöja oss med den rening skådespelarna får då de till slut allesammans hamnar i den blåskimrande poolen. Gott så – vi har rätt roligt på vägen!