Stockholms stadsteater: Två kvinnor

David Hare avnjuter man med glädje om man gillar den anglosaxiska, textbaserade dramatiken, dramatik där ordet står i centrum och kulisserna förblir just kulisser, en vardagsdramatik där en politisk vind låter sig anas men aldrig blåser upp till storm.
   Två kvinnor har Martin Luther Kings Birmingham 1963 som politisk fond, sedd genom två kvinnor med kärleken som den enda gemensamma nämnaren. En gång i tiden har de älskat samma man. I ett laddat möte tvingas de rannsaka sitt förflutna såväl som den nya relationen till varandra.
   Det är lite småfint, men tänder aldrig riktigt till i angelägenhetsgrad, utan de tre främsta anledningarna att se Två kvinnor är:
1) Yvonne Lombard
2) Meta Velander
3) Åldersneurosdämpande (eller för att göra en parafras på Sound of Music: ”I´m 60, going on 70”. För vem har sagt att livet är som bäst när man är en olyckligt kär, finnig sextonåring, nästan sjutton?)