Med blå plasttossor på fötterna kliver vi in i fikarummet på en vårdavdelning någonstans i Sverige. Här har alla sina bestämda platser, och hinns det med mellan larmen, sträcks det på trötta ben och fikas en kopp Gevalia. Visst låter man någon gamling sitta kvar på toan efter lavemang extra länge ibland. Men när gamlingen Valle avlider på grund av någons slarv generar det en om möjligt än giftigare stämning i den redan hierarkiska personalgruppen. Vem bär det yttersta ansvaret?
Gertrud Larssons pjäs bygger på självupplevda erfarenheter som sommarextra i vården. Marie-Louise, Anne Kalmerings legitimerade sjuksköterskekommandora är sålunda ett sofistikerat hämndporträtt. Men stämningarna och hackordningen kan nog kännas igen från vilken tajt, stressad och vinstkrävande organisation som helst. Inte minst kvinnligt dominerade arbetsplatser hopkittade av vanor, lojaliteter och gamla maktstrukturer.
Obekvämt blir det när Karin (Helena Sandström), en vikarierande Uppsalastudent prestigelöst ifrågasätter mobbingen av ”slarviga” Maj (Anna-Lena Efverman). Maktbalansen sätts i gungning och över kaffekopparna blir blickarna allt osäkrare när bildningstörst ställs mot kunskapsförakt, desillusion mot framtidstro. Det finns en smärtsam igenkänning för de flesta i mobbingens raffinerade mekanismer. Undersköterskan Lena (Anne-Li Norberg) med vittring för att positionera sig rätt och bekräfta chefen som tårtglufsande vädrar minsta omslag i sympatierna.
Det nybildade Teateretablissemangets fyra rutinerade skådespelerskor gjuter trovärdighet i de blå landstingsbussarongerna och den entimmeslånga föreställningen är dramaturgiskt tät, intim och fängslande. Inte ens när de brister ut i sång eller en kort mim förtas det diskbänksrealistiska greppet. Skulle den genuina känslan ändå inte ha infunnit sig serveras vi ”geriatrisk cocktail”. Inget kan väl som Mariekex uppblött i blandsaft serverad i pappersmugg ge förnimmelsen av ”de sista ljuva åren”.
70-talets spela på golvet-teater ute på arbetsplatser är återupplivad och jag hoppas denna lilla portabla pärla kommer att nå en stor publik. Om personalen därute ges en ynka timme ledigt vill säga.
Loading ...
