Stora frågor, små åtbörderKarin de Frumeries sköra och samtidigt uppkäftiga tonåring är den bäst utmejslade rollen i föreställningen Vem vakar över oss?, tycker Nummers recensent. Foto: Fredrik Egerstrand
Recensioner [2009-03-05]

Stora frågor, små åtbörder

Vem vakar över oss? av Dennis Magnusson
Scen: Borås stadsteater
Ort: Västra Götaland
Regi: Gunilla Johansson
Ljus: Claes-Göran Granlöf
Medverkande: Eva Claar, Karin de Frumerie, Frederik Nilsson och Jorge Alcaide
Scen och kostym: Linda Wallgren
Film och foto: Fredrik Egerstrand
Länk: Borås stadsteater


RECENSION/TEATER. Dennis Magnussons Vem vakar över oss? är ett drama om stora frågor som kärlek och död. I Gunilla Johanssons regi på Borås stadsteater gestaltas de med små åtbörder som förmedlar det motsägelsefulla i livet.

Han – en man i sina bästa år. Grov i mun men med en osläcklig kärlekstörst. Hon – en kvinna i sina bästa år, omtänksam och självuppoffrande intill utplåning i sin kärlek till mannen. Och en vilsen tonåring som försöker bringa reda i sitt liv.
   Dennis Magnussons pjäs Vem vakar över oss? är ett drama om kärlek som hamnar på kollisionskurs med ouppklarade förhållanden i det förflutna och en nära förestående död.


Gunilla Johansson regi är klar och handfast. Eva Claar spelar kvinnan som lämnat sin man och sin nästan vuxna dotter för en ny kärlek. Med ett lågmält tonfall men med en stark underström av intensitet i känslan lämnar hon ingen oberörd.


Flytten med den nye mannen utomlands ökar ytterligare distanseringen från familjen. En obotlig sjukdom hon drabbas av sätter emellertid stopp för lyckan och blottar samtidigt många oläkta sår i själen hos samtliga inblandade.
   Frederik Nilsson spelar denne man som nu, när han sent omsider tycks ha hittat sitt livs kärlek, åter måste förlora den. Det sätter honom inför svåra prov. Rollgestaltningen lämnar en dock något osäker på vem denne man egentligen är: en älskande eller bara en som tar men har svårt att ge i den nya omhändertagande rollen i förhållandet?


Tonårsdottern besöker sin mamma för första gången efter många års skilsmässa för att få henne med sig tillbaka till Sverige innan hon dör. Det blir många uppgörelser mellan mor och dotter.
   Karin de Frumeries osäkra, sökande, sköra och samtidigt uppkäftiga och provocerande tonåring ger en träffsäker bild och är den bäst utmejslade rollen i föreställningen. de Frumerie lyckas att med små åtbörder förmedla det motsägelsefulla i dotterns möte med det ultimata i livet.


Scenen (Linda Wallgren) och ljuset (Claes-Göran Granlöf) laborerar också med små medel som på ett naturligt sätt understryker pjäsens intima karaktär. Frederik Egerstrands naturbildsprojiceringar illustrerar och föregriper handlingen och gör scenen komplett, och Jorge Alcaides musik balanserar det svåra med värme som inger hopp.
   Detta är definitivt en pjäs med större räckvidd än det Bollebygd där den delvis utspelar sig.

Iva Åberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare