Stormen med sin blandning av dröm, saga och verklighet har lockat flera regissörer att göra uppsättningar för barn. Och pjäsen ligger förstås i tiden med sina inslag av ö-romantik (tänk Robinson) och magi (vilket barn har inte läst Harry Potter), även om det i det här fallet är den mordhotade och strandsatta Prospero och inte en liten internatpojke som håller i trollstaven.
På Teater i Haga tar Görel Crona fasta på den inre storm som en spirande tonårskärlek kan generera, i det här fallet mellan Prosperos dotter Miranda och Drottningens av Neapels son Ferdinand, vilket också förskjuter perspektivet på pjäsens huvudpersoner och sätter fokus på den familjefred som deras varma känslor lyckas generera.
Emma Appelblad gör en förvildad Miranda som för tankarna till en busig Ronja Rövardotter medan Anders Axelssons Ferdinand i Musse Pigg-tröja och gröna trikåer har något av Peter Pan över sig. Alltmedan infödingen Caliban (Oskar Löfkvist) – den enda levande varelsen på ön innan det började förlisa kungligheter där – får ägna sig åt mer handgripliga saker, som läxor och matlagning. Andra tokiga figurer vi möter på ön är Maximilian Mellfors östgötska och Haddock-svärande Kapten Jansson, Bengt Perssons matglada kock Ulla och ett gäng luftandar, alla framställda enligt konceptet extrovert utomhusteaterestetik.
Två timmars föreställning svischar iväg snabbt i den soliga sommareftermiddagen och får även en insmugglad 2-åring (föreställningen är från 6 år) att sitta helt tyst. Så finns här också mycket färgglatt att titta på även för de riktigt små. Inte minst de stileklektistiska kostymerna (Helena Andersson) vars formspråk en trogen Teater i Haga-besökare känner igen ganska väl vid det här laget – och som i fallet Caliban för tankarna till Roger Pontares krigarrustning medan Prospero (Henrik Norman) bär drag av Thomas Di Leva. Vidare den mycket egna musiken (Petra Lundberg Bouquelon och Theresia Billberg) och den alltid lika fantasieggande slottsgrunden som föreställningen utspelas i,och ett besök hos Teater i Haga blir aldrig fel. Även om årets föreställning inte direkt fångar publiken som en stormvind, utan mer bjuder oss på en småtrevlig day cruising i Shakespeareland.