Stort men inte storslagetKarin Paulin Ek som Julia tillsammans med delar av den stora ensemble som ska samsas på scen i Norrbottensteaterns enorma showsatsning Romeo och Julia – musikalen. Foto: Erik Holmstedt
Recensioner [2008-10-13]

Stort men inte storslaget

Romeo och Julia – musikalen av Linda Wincent och Catherine Parment fritt efter William Shakespeare
Scen: Norrbottensteatern
Ort: Norrbotten
Regi: Catherine Parment
Scenografi: Mona Knutsdotter
Ljus: Matz Palmclint
Kostym: Ina Andersson
Mask: Mila L Roberts
Medverkande: Björn Nagander, Karin Paulin Ek, Caroline Rauf, Filip Tallhamn, Elin Sundberg med flera
Ljud: Urban Wiren
Länk: Norrbottensteatern


RECENSION/MUSIKAL. Norrbottensteatern toksatsar med över 50 aktörer på scen i musikalversionen av Romeo och Julia. Charmigt med många amatörer, men som musikal ganska slätstruket, tycker Nummers Pelle Lindblom.

Det är inte speciellt troget William Shakespeares original, utan mer som ett konglomerat av West side story, tv-programmet Idol och arbetarspel, när Norrbottensteatern gör musikal av Romeo och Julia. Det kryllar av amatörer på scenen som tillsammans med proffsen ska sy ihop röran.
   Samtidigt pågår ett evigt, ekvilibristiskt plinkande. Romantiska toner på gitarr av Urban Hedin. Men svänger gör det inte. Låtarna är intetsägande och snälla.


Analysen framstår nog som elak för den som förväntar sig att recensenter är mer försonande när ickeproffs medverkar. Men något större fel på amatörerna är det inte. Här lyser charmen och glädjen. Och Fred Bromans lilla fadersmonolog är en av förställningens höjdpunkter.


Romeos och Julias förälskelse, den är nutida med mobiltelefoni och dj:s. Grabb från invandrarkvarteren möter fin flicka från övre medelklassens vita balkonger.
   ”Sponsored by Migrationsverket” letar jag efter i programbladet. Eller om man vill vara elak – ljushårig übermensch möter förfördelad immigrant från underutvecklat land. Ty fyrkantiga svenskar bokar rätt i tvättstugan … medan de svarthåriga mammorna missar bokningstavlan helt. Men de är hyvens på att laga mat!
   Det ska väl föreställa skämt, men är inte alls särskilt roligt med sådana schabloner.


I huvudrollerna har vi de norrbottniska stjärnorna Björn Nagander (den sjungande polisen) och Karin Paulin Ek. Och skönsången är bra. För rent tekniskt är det här en oerhört proffsig tillställning.
   I gestaltningen däremot blir det nog så mycket ”stå med näsorna mot varandra och vara arg”.
   Ingen giftbägare till Julia blir det heller. Fritt efter Shakespeare påstås det. Väldigt fritt, kan väl tilläggas. Fokus ligger mer på mamma-pappa-barn: å ena sidan den törstande dottern som aldrig får nog, å andra sidan den faderlösa sonen som ville ge sitt liv för att rädda pappan, men inte hann fram i tid.


Lite spännande är det med så många på scen samtidigt, men kanske inte så ändamålsenligt eller ens storslaget. Många charmiga insatser räddar inte att det saknas någonting som bär upp själva idén med denna enorma show.

Pelle Lindblom

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (1 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare