De senaste veckorna har flera av de stora teaterelefanterna avslöjat sina höstsatsningar. Och brer man ut all förhandsinformation framför sig och spanar kan man inte helt oväntat sluta sig till att det som är hett i höst är verkligheten. Den har ju varit en viktig ingrediens i fiktionen den senaste tiden, vad gäller film, litteratur och scenkonst. Dagböcker, bekännelselitteratur, dokuteater … Och så även på scenerna i höst alltså: vi hittar till exempel based on a true blogg-teater och nyhetsassocierande handlingar om flickor som är inlåsta i källare för att skyddas.
Man kan också sluta sig till att det är förvånansvärt få klassiker, vilket Nummer gillar! (Inte för att vi inte gillar klassiker – men vi är alltid sugna på nyskrivet.) Och att Marius von Mayenburg fortsätter sitt segertåg i Sverige.
Hästhöst på Dramaten
Vi ser en kung, en alldeles för ful man, äktenskapliga märkligheter, en splitterny Peter Birro-pjäs och Marius von Mayenburg på Dramaten i höst. Men det tydliga kloppeti-kloppandet av hästhovar drar igång säsongen.
För det är precis som man kan tro hästar det handlar om i Upp i sadeln – en kabaré med lösa tyglar på Lejonkulan. Två Nummerälsklingar förklarar sin kärlek till de vackra djuren genom alla tider. Årets ridtur med Ann Petrén och Lotta Tejle utlovas – och så lite kändishästar som Pegasus och Butterfly Flip. Fast hästtjejerna på Nummer tror tyvärr inte att Flippan kommer att närvara i egen hög person.
Sedan görs det helomvändningar i manegen på nationalscenen. De sadlar om och tar oss till Weimarrepubliken med hjälp av den hyllade tyske stjärnregissören Michael Thalheimer som har satt upp mellankrigsdramatikern Ödön von Horváths pjäs Kasimir och Karoline. Nummer gillar ju Weimarrepubliken. Och kärlek som försöker fungera i fattigdom och kaos. Och Rebecka Hemse och Magnus Roosman … Jo, jo – Dramaten har en del förväntningar att leva upp till.
De brassar också på med begär, svek och svartsjuka i en av de få klassikerna på sin höstrepertoar: Anton Tjechovs Onkel Vanja. Och ska man göra en klassiker är det så klart Hilda Hellwig man ska låta regissera den. Med en ensemble som lovar mycket, bland andra Per Myrberg, Elin Klinga och Julia Dufvenius.
Utöver nämnde von Mayenburgs pjäs Den fule (som kunde ses på Östgötateatern under våren) blir det Eric-Emmanuel Schmitts Små äktenskapliga brott (som även kan ses på Helsingborgs stadsteater, se nedan), Alfred Jarrys Kung Ubu, en urpremiär på Lejonkulan (Nina Westers Love och cirkusfåglarna) och två urpremiärer på Elverket: Birros Den ömhet jag är värd och Mats Roséns Allsång.
Lotta Tejle och Ann Petrén i Upp i sadeln på Dramaten. Foto: Sören Vilks
Verklig historia på Malmö stadsteater
Farligt nära verklighetens fruktansvärda historia i Amstetten ligger Bernard Marie Koltès sista pjäs Roberto Zucco, skriven 1988 bara ett år innan författaren avled och baserad på en verklig italiensk seriemördare. Där hålls en flicka inlåst i källaren av sin familj – för att skydda hennes oskuld, det enda som är något värt enligt familjen. Titelfiguren mördar sina föräldrar och möter den inlåsta flickan. En het natt i en storstad full av udda existenser utlovas, men Nummer kan inte låta bli att undra hur ensemblen hanterar den verklighet som ligger och pyr i Europas medvetande.
Vi konstaterar nöjt att vi ännu en gång kan få se den svenska kvinnorörelsens historia berättas på scen, i den uppfräschade och utökade version av Jösses flickor som Stockholms stadsteater tidigare satt upp.
Men verkligheten finns ju inte bara i Malmö och Europa … Erik Uddenberg har skrivit China efter boken Child soldier – Fighting for my life av China Keitetsi. Hon blev vid nio års ålder barnsoldat i Uganda och var soldat i drygt tio år. Hon var kortare än en kalasjnikov när hon började och när hon slutade var hon tvåbarnsmamma.
Känns det tungt? Var lugn: Malmö bjuder också på en del hittepå. För när man avverkat mördare, inlåsningar och barnsoldater finns även barnföreställningen Zlatans leende (där det dröms om den verklige Zlatan) och det utlovat underhållande familjedramat Mordet i midlands.
Shima Niavarani i närbild på Uppsala stadsteater i höst. Foto: Staffan Claesson
Journalistiskt på Uppsala stadsteater
Teatern observerar verkligheten och gör om den till berättelser, det gör journalister också – det är utgångspunkten för Uppsala stadsteaters tema för spelåret 2008/2009. Nummerredaktionen tycker naturligtvis att journalistik låter som ett spännande tema.
Verkligheten kommer så småningom att bli representerad med ytterligare en hemsk historia: Knutbydramat blir dramatik genom Malin Lagerlöfs penna och Eva Dahlmans regi, men det blir inte förrän till våren. Så innan det projektet blir verklighet blir det något mer fantasiäventyrligt i Sverigepremiären av Zorro under hösten. Rollen som den maskerade hämnaren görs av Danilo Bejarano, och det känns som det kan bli en både eldig och humoristisk version, med utlovad serietidningsestetik och Alexander Öberg som regissör.
Det är ganska många män som ska synas i sömmarna på Uppsala stadsteater under hösten … Förutom nämnde Zorro hittar vi Gösta Berling i Gösta Berlings saga, Rigoletto i operan Rigoletto i teaterformat, den irländske löjtnanten Padrick i Löjtnanten från Inishmore och en superpappa.
Men nämnda superpappa, i pjäsen Blåmärken, är påhittad av Maria Blom. Och en kvinna och Nummerfavorit får en helt egen föreställning: Shima Niavarani är en übermensch öppnar Uppsalahösten och i den möter vi bland andra den postkoloniala kulturtanten Gerda Klangborg och nycirkusartisten som inte kan några konster. Det gör det svårt att vänta i hängmattan!
Klassiker och queer på Helsingborgs stadsteater
Musik, kaféteater, kabaré, danska dansgästspel och queer. Och så lite äktenskapsdrama. Hösten i Helsingborg firas bland annat på en alldeles nyrenoverad scen, Lillan. På den ska Helsingborgs stadsteaters version av samma Eric-Emmanuel Schmitt-pjäs som Dramaten sätter upp under namnet Små äktenskapliga brott spelas, men här heter den Tills döden skiljer oss åt och paret spelas av Göran Stangertz och Kajsa Ernst. Nummer kan berätta att originaltiteln på franska är Petits crimes conjugaux, och tycker att det låter smaskigt hur som helst.
Men säsongen börjar med klassiker och queer i september. Klassikeralibi är August Strindberg med Fadren och kampen mellan könen. Och queeralibit är Anything goes på Foajéscenen: krogteater som bygger på musik av Cole Porter och texter av Dorothy Parker. ”Helsingborgs stadsteater goes queer!” utropar teatern och lovar att alla förälskar sig i alla och att gränserna för det tillåtna överskrids. Och Maria Kulle är med!
Det nya svensk-danska danssamarbetet Unga danskompaniet/Det unge dansekompagni som Nummer rapporterat om gästspelar här i oktober, och framåt de riktigt mörka dagarna, som känns långt borta för tillfället, ska Philip Pullmans pjäs Fyrverkerimakarens dotter förgylla familjelivet. Det låter som om det kunde spraka en hel del när november strax ska övergå i december. Höstmörkret kommer även att lysas upp av att Marianne Mörck kör gamla hits under den fyndiga titeln Ljus på Mörck, och av kabarén Gycklaren som firar att Nils Poppe skulle ha fyllt hundra år.
Lill-Babs gör Riksteaternturné i höst. Foto: Charles Hammarsten
Riksteatern firar födelsedag
Riksteatern firar sjuttiofem år i år, och det med stil. Lill-Babs Svensson – som också fyller år, fast sjuttio – gör sin sista turné, Jonas Hassen Khemiri har skrivit sin andra pjäs, Morgan Alling gör trettionio roller i monologen Fullbokat, nigerianske Rotimi Babatundes Elddopet sätts upp, man bjuder på streetkulturhändelsen 2 new days of hiphop och filmen Mot väggen blir teater.
Spetsprojektet fortsätter, inom vilket Riksteatern och Östgötateatern lyfter fram artonhundratalets kvinnliga dramatiker – dramatiker som var spelade på sin tid men av någon för de som sett pjäserna i projektet oförklarlig anledning glömdes bort på vägen till tjugohundratalet. Hyllade Jenny Andreasson regisserar Syskonbädd av Stina Aronson.
Ett annat projekt vidareutvecklas – Open Jam som fungerar som en scen för lokala scenkonstförmågor får i höst ett syskon i Open Sign, för scenkonstutövare på teckenspråk.
Och så lite verklighet naturligtvis: dokumentärpjäsen Baghdad burning bygger på en verklig blogg som ger inblick i hur det är att leva mitt i kriget i Irak. Dags för nya exempel på begreppet bloggteater alltså. Det återstår att se om vi verkligen får en inblick i kriget också från salongens bekvämlighet.
Mannen bakom vårens omtalade bok som ju faktiskt jämförts med en blogg – ja vi pratar Lars Norén – är också Riksteaternaktuell. Hans avslutande del i trilogin Morire di classe, A la mémoire d’Anna Politkovskaïa, hade premiär i Bryssel i höstas och kommer nu, efter en spelperiod i Paris, till Sverige.
Riksteatern står också bakom Tills döden skiljer oss åt på Helsingborgs stadsteater, vilket alltså sker i ett samarbete mellan teatrarna. Ett annat samarbete är med Västerbottensteatern och Unity Theatre i Liverpool: Henrik Ibsens When we dead awaken med engelska och svenska skådespelare i rollerna.
Födelsedagsfirandet kommer att pågå på olika sätt och platser under hösten, men framför allt firas det med ett jättestort kalas: en teaterkryssning där Viking Lines Cinderella förvandlas till en enda flytande megateater med passagerare som Lill-Babs, Kalle Westerdahl, Peter Barlach, Nicholas Olsson, 2 new days of hiphop och musikalen No way to treat a lady.
Klassiskt och nytt på Göteborgs stadsteater
Göteborg har ju under Anna Takanens ledning satsat på nyskriven dramatik. Och nu lovar man också att riktigt sätta ner foten i jämställdhetsdebatten med flera kvinnliga regissörer, manusförfattare och kvinnor i ledande roller än någonsin tidigare.
Biljetterna till Carin Mannheimers nyskrivna pjäs Sista dansen – om sju gamlingar på ett äldreboende, och med pensionerade skådespelare i de ledande rollerna – har redan sålt som smör i solsken.
Poeten och kulturkritikern Eva Ström har fyndat fram den Kristina Lugn-iga titeln Söndag med public service om vad man gör när barnen flyttat ut. En kvinna väntar på att bli dömd för mordet på sin mamma i Phyllis Nagys Butterfly kiss, som ska bli en estetisk och filmisk föreställning.
Många teatrar satsar på lokal anknytning på olika sätt och här, i Park Aveny, är det den årliga bokmässan som står i centrum. Tobias Theorell regisserar Lucas Svenssons manus. Det vet man ju hur det går till i festivalbaren på den där mässan. Kan vi vänta oss smaskigt kulturskvaller?
Men det blir klassiker bland det nyskrivna också: Maria Löfgren regisserar Förnuft och känsla efter Jane Austens bok, en pjäs där bland andra favoriten Ruth Vegas Fernandez är med.
Helena Bergström och Rikard Wolff i Cabaret på Stockholms stadsteater. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin
Musikalisk fantasi på Stockholms stadsteater
I Stockholm däremot är det mer av fantasins värld som ger stoffet i höst. Dramatikens klassiker blandas med filmiska, litterära och musikaliska historier. Två storskrällar har ju redan avslöjats under våren: Cabaret och Allt om min mamma.
Att Colin Nutley är ytterligare en i raden av svenska manliga filmregissörer som vill testa teater, med en uppsättning av den älskade och tjugotalsdoftande musikalen Cabaret som bygger på Christopher Isherwoods klassiker Farväl till Berlin, har vi redan uppmärksammat, likaså att rollen som Liza Minelli … förlåt, Sally Bowles lika självklart gick till hans hustru Helena Bergström som att konferencieren spelas av Rikard Wolff.
Att spanska filmmannen Pedro Almodóvar släpper ifrån sig rättigheterna till saker och ting tillhör tydligen inte vanligheterna, men Stadsteatern har alltså lyckats knipa Allt om min mamma, där en ensamstående mamma återvänder till Barcelona och lierar sig med transvestiter, horor och konstnärer, och satt Philip Zandén på att regissera bland andra Marie Richardson, Meg Westergren och Jessica Zandén.
Apropå transvestiter så är en annan sak vi rapporterat om tidigare att eftersom Stockholm är den stad som härbärgerar Europride 2008 så HBT-satsar Stadsteatern rejält och fixar mellan den 28 juli och 1 augusti debatter, seminarier, föreläsningar, mingel och teater på regnbågstemat. Närmare bestämt en premiär för John Cameron Mitchells Hedwig and The Angry Inch, musikalen (som också blivit film) om Hans som gör om sig till rockstjärnan Hedwig med bandet Angry Inch. Kan bli kul i regi av Farnaz Arbabi med Johannes Bah Kuhnke i huvudrollen.
Vi hittar också klassiker i fräscha kostymer eller med tuffa regissörer, som till exempel Krig och fred av Leo Tolstoj i regi av Carolina Frände, Tre systrar av Anton Tjechov i regi av Alexander Mørk-Eidem och Lysistrate av Aristofanes fast i en ny modern tolkning av Vivian Nielsen, med namnet Kvinnornas hämnd, tidigare spelad i Köpenhamn.
Loading ...
