David Bowie (Andreas Boonstra) har just rivit av en Ziggy Stardust på gitarr & nervig sång när han stöter på den från himlen nedstigna Frida (Josefin Ankarberg) på en bakgata i London. Den österrikiska författaren, litteraturkritikern, översättaren, redaktören – tillika kabarépionjär och spindel i ett europeiskt kulturnät vid förra sekelskiftet – verkar ha en del gemensamt med popikonen.
Snart tar de två itu med att iscensätta Fridas liv. Boonstra klämmer in sig i leopardkappa och turban för att bli Frida, medan Ankarberg ikläder sig Strindbergsk cylinderhatt och mustasch. Rollerna rör sig mellan åtskilliga metanivåer där det mesta kretsar kring det dömda äktenskapet mellan det svenska ”geniet” och den emanciperade (enligt August synonymt med prostituerade) Frida.
Det blir ett queersexigt musikaliskt kammarspel med oanade genusperspektiv där Ankarbergs spensliga kvinnoälskande/kvinnohatande August pendlar från spjuveraktig till självömkande fegis. Medan Boonstra med sin självklara transgenderpersonlighet också förkroppsligar några av de andra kulturhunkar som hinner avgudas och avverkas av denna ”irriterande” kvinna.
Både Ankarberg och Boonstra är helt intagande när de liksom leker fram manusdebuterande Åsa Berglund Cowburns både faktaspäckade och fantasieggande porträtt. Brev skickas som papperssvalor, tavlor målas direkt på scenen och bägge aktörerna (lyhört kompade av pianisten Arvid Petterson) brister ut i sång som får det lilla scenutrymmet att vibrera. Sen älskar jag hur replikerna känns liksom påkomna i stunden och att skådespeleriet aldrig blir behagsjukt eller självcentrerat.
Berättelsen står hela tiden i centrum och Moment:teater ger intrycket av att alltid göra mycket av det till synes lilla. Den enkla scenografin, även den av Berglund Cowburn, som utgörs av ruffa projektioner och videoklipp med sanslösa karaktärer ur Fridas krets, skänker en extra surrealistisk dimension. Medan rekvisitan verkar hämtad ur en kombinerad lattjolajban- och utklädningslåda från vinden.
Det finns något både uppfordrande och avväpnande i Moment:teaters form. En entusiasm och spelglädje som nästan bara amatörer brukar uppvisa kombinerat med djupsinne, originalitet, humor och absolut professionalism. Stockholms coolaste teaterkatter helt enkelt!