Josefin Ankarberg och Andreas Boonstra är intagande när de leker fram manusdebuterande Åsa Berglund Cowburns pjäs Frida Strindberg - the Spider from Mars. Foto: Moment
Recensioner [2012-04-15]

Strindberg + Bowie = sant

Frida Strindberg - the Spider from Mars av Åsa Berglund Cowburn
Scen: Moment:teater
Ort: Stockholm
Regi: Andreas Boonstra
Manus: Åsa Berglund Cowburn
Scenografi & kostym: Åsa Berglund Cowburn
Medverkande: Andreas Boonstra, Josefin Ankarberg, Arvid Petterson
Länk: Moment:teater


RECENSION/TEATER. Moment:teater angriper Strindbergåret respektlöst men med ömsinta händer. I Frida Strindberg - the Spider from Mars - berättas historien om dramatikerns andra hustru, Frida Uhl, uppbackad av David Bowie. Louise Lagerström åker till Gubbängen för att delta i en musikalisk turné till dekadensens Wien, Berlin, London och Paris.

David Bowie (Andreas Boonstra) har just rivit av en Ziggy Stardust på gitarr & nervig sång när han stöter på den från himlen nedstigna Frida (Josefin Ankarberg) på en bakgata i London. Den österrikiska författaren, litteraturkritikern, översättaren, redaktören – tillika kabarépionjär och spindel i ett europeiskt kulturnät vid förra sekelskiftet – verkar ha en del gemensamt med popikonen.

Snart tar de två itu med att iscensätta Fridas liv. Boonstra klämmer in sig i leopardkappa och turban för att bli Frida, medan Ankarberg ikläder sig Strindbergsk cylinderhatt och mustasch. Rollerna rör sig mellan åtskilliga metanivåer där det mesta kretsar kring det dömda äktenskapet mellan det svenska ”geniet” och den emanciperade (enligt August synonymt med prostituerade) Frida.

Det blir ett queersexigt musikaliskt kammarspel med oanade genusperspektiv där Ankarbergs spensliga kvinnoälskande/kvinnohatande August pendlar från spjuveraktig till självömkande fegis. Medan Boonstra med sin självklara transgenderpersonlighet också förkroppsligar några av de andra kulturhunkar som hinner avgudas och avverkas av denna ”irriterande” kvinna.

Både Ankarberg och Boonstra är helt intagande när de liksom leker fram manusdebuterande Åsa Berglund Cowburns både faktaspäckade och fantasieggande porträtt. Brev skickas som papperssvalor, tavlor målas direkt på scenen och bägge aktörerna (lyhört kompade av pianisten Arvid Petterson) brister ut i sång som får det lilla scenutrymmet att vibrera. Sen älskar jag hur replikerna känns liksom påkomna i stunden och att skådespeleriet aldrig blir behagsjukt eller självcentrerat.

Berättelsen står hela tiden i centrum och Moment:teater ger intrycket av att alltid göra mycket av det till synes lilla. Den enkla scenografin, även den av Berglund Cowburn, som utgörs av ruffa projektioner och videoklipp med sanslösa karaktärer ur Fridas krets, skänker en extra surrealistisk dimension. Medan rekvisitan verkar hämtad ur en kombinerad lattjolajban- och utklädningslåda från vinden.

Det finns något både uppfordrande och avväpnande i Moment:teaters form. En entusiasm och spelglädje som nästan bara amatörer brukar uppvisa kombinerat med djupsinne, originalitet, humor och absolut professionalism. Stockholms coolaste teaterkatter helt enkelt!

Louise Lagerström

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (9 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare