Publiken kommer till spelplatsen med båt. Vid bryggan står självaste August i sommarkostym och halmhatt och betraktar forskande publiken som stiger iland. Runt omkring pågår Hemsös vardagsliv. Någon skurar trasmattor på bryggan intill, en annan skalar potatis, en man metar i en guppande eka.
Spelplatsen ramas in av två hus med verandor och snickarglädje. Det ena blir till madam Flods (Susanne Hellström) gårdshus, det andra undantagsstugan. Calle von Gegerfelts scenografi, med havsblå snickerier och fiskenät framför gårdshuset, accentuerar ett tema i pjäsen. Vattnet kontra jorden – fisket mot jordbruket. Måsarna över sjön Runn och skogens kvittrande småfåglar runt spelplatsen agerar som om de ingår i rollistan.
Höganäskruset hänger som det ska, i en livrem om halsen, när Carlsson kommer till ön som den besserwisser han alltid varit. Måns Clausen blottlägger många sidor hos sin Carlsson. Han är dryg och mästrande, samtidigt en utsatt ”utböling”, listig och beräknande. På samma gång är han förvirrad och sårbar i förälskelse, full av iver, stundtals trött och håglös, mån om att få respekt, ibland med spelevinkens glimt i ögonvrån.
Susanne Hellström gör en högrest och stolt madam Flod, med stor integritet, som får epitetet kärring att klinga väldigt fel. När hon söker Carlssons sympati och kärlek gör hon det från en utsatt position, utan att vara direkt vädjande. Suputen och sanningssägaren Rundquist (Patrik Pettersson) får många skratt. I ett par koncentrerade ögonblick ser vi också en ensam människa som bara kan söka kontakt med ironi och bitska kommentarer.
Madam Flods son Gusten (Joel Torstensson) mäter sig mot nykomlingen genom att tala fiske när Carlsson talar jordbruk. Han varnar sin mor, men är förhållandevis lågmäld. Betraktar det som sker och bidar sin tid.
Musiken är specialskriven av Anders Nygårds och stadigt förankrad i den svenska folkmusiktraditionen, med fioler, dragspel och folkdans. Sångtexterna fungerar också som berättarkitt.
I stället för att möta berättelsen i ett illusoriskt teaterrum känner vi Hemsös rötter och stenar under fötterna. Vi känner vinden från sjön och hör alla öns naturljud. Det blir en helhet som lyfter upplevelsen, precis som i Spelman på taket i höstas. Då lämnade Dalateatern också sitt teaterhus för att ge föreställningen en mer spännande inramning i ett godsmagasin.
Loading ...
