Sverige behöver mer internationell scenkonst. Det tycker i alla fall Uppsala Stadsteater, som smackar på med namnkunniga gäster till sin Tuppfestival i veckan, med start idag. Det blir performance och seminarier med spännande rubriker som ”Är publiken i Uppsala ovanligt konservativ och feg?”. Franska Gisèle Vienne kommer, liksom den amerikanske estradpoeten Lemon.
Och så danska underbarnet Mette Ingvartsen, så klart. Nummer fick tag på henne före en repetition, och passade på att fråga om hennes studsmattekonst.
I din och Jefta van Dinthers nya föreställning It’s in the air använder ni två stora studsmattor, och fängslar enligt programförklaringen publiken i en timme. Hur då?
– Bra fråga! Jag och Jefta har arbetat fram det här verket under sex månader, och försökt skapa en lång, transformativ sekvens. Vi undersöker kroppens fysikalitet. I grunden handlar det om att jobba med passivitet och aktivitet.
Det låter vetenskapligt.
– Snarare experimentellt. Vi testar vad samtida rörelse är, och ser studsmattan som en maskinell förlängning av våra rörelser.
Men tycker ni att det är lite kul också med en studsmatta?
– Jo! Det hela började med att jag fick se mitt femåriga syskonbarn hoppa. I grunden handlar det om lekfullhet. Men vad publiken får se i vårt verk är varken barns lek eller gymnastikens synkroniserade hopp. Snarare en noggrant konstruerad rörelsesekvens som bygger på hur kroppens aktivitet kan skapa föreställningar, upplevelser och associationer i betraktarens medvetande.
Vilka reaktioner har ni fått?
– Många blir fysiskt påverkade av att se oss! Och det är faktiskt en del av vad vi vill. Vi jobbar med idén om så kallad kinetisk överföring, alltså att förmedla känslan av dansarens rörelse till publiken. Själv brukar jag sitta och vänta på just de där ögonblicken när jag ser dans, att få känna rörelsen.
Behöver Sverige Tuppfestivalen?
– Ja, jag tror att den är väldigt viktig. Jag har ju bott i Belgien länge, och där har en fri performancekultur utvecklats starkt sedan 1980-talet, vilket resulterat i dagens väldigt aktiva scenkonstmiljö. Jag känner egentligen Sverige mest genom alla svenska dansare jag har träffat i Belgien. Men ja, vi behöver alla se vad som händer runt om i världen för att kunna skapa.
På Tuppfestivalen ska man diskutera gränsen mellan performance och teater. Vad har du att säga om den?
– För mig har gränserna smält samman mycket. Det intressanta är att hitta ett scenkonstspråk där man kan uttrycka sig. Att kategorisera det man gör är inte nödvändigt, även om det kan vara till hjälp i diskussioner om konst.
Till sist: vad gör du härnäst?
– Jag har tre verk som hör ihop på gång. Närmast åker jag till Utrecht i Holland och visar ett Youtubeverk. Vi är tre personer som har jobbat ihop, men enskilt och på distans. I höst presenterar jag först ett verk kallat Evaporated landscape, och sedan ett annat större. Giant city kallar jag det.
LÄNKAR
Mette Ingvartsen
Tupp i Uppsala
Loading ...
