Manus bygger på Lars Noréns två dramer Detaljer och November, bearbetade till filmmanus av Jonas Frykberg. Detaljer spelas för övrigt som teater på Dramaten sedan i våras.
Vi får följa två par – eller är det ett – som genom slumpen skiljs och träffas under loppet av ett decennium.
Italienska städer, NK, flotta barer och snygga bostadsrätter i Stockholms innerstad befolkade av personer med typiska Norén-yrken, d v s läkare, bokförläggare och författare, passerar revy, alla givetvis smått psykotiska. Och liksom i flera av Noréns senare dramer bearbetas en eventuell dödsångest genom att låta rollerna redan befinna sig på andra sidan, om än stundom bara diffust antytt.
Bergman och Dogma
Regissören Kristian Petri tycks beundra Ingmar Bergman vars signum, tajta närbilder, han frossar rikligt i kombinerat med ett slags dogmainspirerat kameradarr på handen med långa cirklande svepande rörelser runt skådespelarna (flera scener innehåller bara ett klipp), liksom för att frysa dem i ett mentalt tillstånd.
Visst är det vackert och visst spelar all fyra skådespelarna (mina favoriter), Pernilla August, Michael Nyqvist, Rebecka Hemse och Jonas Karlsson – njutningsfullt bra. Men ändå hjälper det inte för att rädda helheten. Filmen blir helt enkelt för långsam – och allvarlig. Oändligt monotont uttalas orden i djup moll. Tyvärr, med tanke på att detta var en efterlängtad filmatisering av ett Norén-drama.
Jag inbillar mig att problemet är att Petri hyst en alltför stor respekt för Norén, förhållt sig alltför högtidlig till det originalmanus som filmen bygger på – och därigenom lyckats skala bort det som är kärnan och behållningen i Noréns dramatik; hans bitande, samhällskritiska galghumor. Utan den går innebörden förlorad. Kvar blir bara en kvartett trasiga, sorgsna själar som inte ens får uttala ”caffe latte” utan att det snarare låter som gråsvenskt, klanglöst pulverkaffe.
Filmen har Sverigepremiär fredag 10 oktober.
Loading ...
