När Skånes Dansteater sätter upp ett trestegsprogram på Malmö Opera börjar det på enklast tänkbara sätt. Fyra dansare från Vietnam National Opera and Ballet framför ett verk av koncentrerad och akrobatisk skönhet kring en ensam stol.
Det korta stycket är gripande vackert i sin utsökta enkelhet. I synnerhet i slutscenens figurer i tystnad: bara kropp, och långsamma gester.
Det vietnamesiska inslaget återkommer i Pontus Lidbergs Heart of silk. Röda sidenlyktor svävar över scenen, och synintryckets känsla bildar en märklig kontrast mot Johann Sebastian Bachs fjärde Brandenburgkonsert, framförd av Malmöoperans orkester.
Dansrörelserna är påfallande mjuka och flytande, både i par och ensemble. Men dansen är förbluffande konventionell i rytmik och motiv. Tack och lov för finsk koreografi, för efter paus blir det riktigt spännande.
Som ett enormt massivt föremål från en främmande värld svävar Kimmo Schroderus skulptur Black cloud över scenen. Dansarna rör sig över ett golv av speglingar, vilket ger ett underbart kaotiskt reflexsspel. Strålkastare bildar spelande solstrålar över molnet, vars skiftningar går från stålblått till gyllene.
Illusionsmakeriet är så vackert och mäktigt att man nästan glömmer att titta på dansen. Koreografin verkar inte drillad och exakt, snarare är dansarna som fria partiklar i ett vattenflöde, dansande i strömmar och virvlar, mellan yta och djup.
Till detta har Jonas Nydesjö arrangerat låtar från albumet Dark passion play av finska symfonirockbandet Nightwish. Det låter förbluffande bra och intressant när träblås och stråkar framför lugnare partier.
När Operans damkör kommer in i mera romantiska avsnitt kan det väl bli en aning kitschigt. Över huvud taget kan hela det enormt suggestiva effektmaskineriet balansera på gränsen till kitsch. Men det är i så fall kitsch man får ståpäls av.
Loading ...
