Mildgrått scenrum med stor rymd. En västerländsk dansare och en ung shaolinmunk, bara en pojke, dansar intensivt teckenspråk med varandra. Koreografen Sidi Larbi Cherkaoui har i sin Sutra arbetat med sjutton munkar från shaolintemplet i Songchanbergen i Kina.
För mig blir den västerländske dansaren på scenen Cherkaouis alter ego och pojken den trevande upptäcktsresandens guide in i en värld av fysiskt dra-efter-andan-imponerande kroppsbehärskning med kampsporterna kung fu och tajiquan som kollektiva rörelsespråk.
Ett kollektiv som exploderar i utfall av enorm energi för att stunden efter återgå till upphöjt lugn. Allt det – och dessutom komik.
Konstnären Antony Gormleys scenografi består av 21 trälådor – och en i metall – stora nog att rymma en shaolinmunk – eller en västerländsk dansare. De är geniala och, liksom den specialkomponerade och liveframförda musiken, en omistlig del av koreografin. Lådorna bygger rum, mönster, labyrinter, ger associationer till kistor, japanska lådhotell, importlårar, dominobrickor (som faller med munkar i), skyskrapor och vackrast av allt en lotusblomma som sakta slår ut.
De motsvaras av mindre trälådor som hela tiden arrangeras om så att de följer de stora som pjäser på ett bräde. Kanske står de för västerlänningens behov av att systematisera munkarnas kunskaper men det finns också ett drag av styrning som förstärks när västerlänningen liksom fiskar upp en munk ur sin låda.
Perspektivet är väst tittar på öst, men maktbalansen är inte entydig och förskjuts under föreställningen till östs fördel. Men även om den tillfällige besökaren lyckas närma sig kollektivet kan han när som helst lämna det.
Däri ryms också något centralt: den kinesiska viljan till långsam fulländning av traditionen kontra den västerländska scenkonstens sökande efter nya intryck och uttryck.
Shaolinmunkarna ägnar sig inte åt scenkonst, för dem är rörelserna religion, men fulländningen är lika viktig. Sutra ger en inblick i deras tradition men distansen dröjer kvar: munkarna förblir ett mystiskt och beundransvärt kollektiv i fjärran öst.
FAKTA
Ordet sutra (sanskrit för tråd, lärovers, lärotext) används i sanskritlitteraturen för att framlägga grundsatser för olika lärosystem. Även texterna i sin helhet kallas sutra, och varje ursprunglig sutratext räknas som auktoritativ. Inom buddhism och jainism är sutratexter de heliga lärotexterna. (Källa: NE)