Fröken Julie. En av världens mest spelade pjäser. Vad finns att säga om mannen av folket och kvinnan av börd som inte redan sagts? Egentligen? Frågan är naturligtvis fel ställd. Klassikerna rymmer en mängd olika berättelser som går att berätta på en mängd olika sätt, däri ligger storheten i mästerverk som Fröken Julie. Ändå måste jag erkänna en viss mättnadskänsla inför just denna pjäs.
Strindbergsår eller inte, ska det spelas Strindberg faller valet allt som oftast på just Fröken Julie. Kanske dags att bredda urvalet lite? Tyst Teaters version är dock riktigt, riktigt bra, inte minst finns här ett formspråk som imponerar.
Redan inledningsscenen signalerar höga konstnärliga ambitioner. Julie, i form av en inramad gigantisk skuggbild i siluett, sitter ensam med sin älskade burfågel. Samtidigt skymtar den ”riktiga” Julie (Mette Marqvardsen) i profil och skapar en sorts dubbelexponering över den Julie är och den hon vill vara.
Det är ett effektfullt grepp som tar oss till ett stiliserat längesedan och samtidigt sätter både spelplats och tonläge för föreställningen. Regissören Bernard Cauchard, med bakgrund som koreograf och dansare i bland annat Cullbergbaletten, har skalat ner dialogen till ett minimum, istället är det kroppen och gesterna som för handlingen framåt. Ibland med associationer till slapstick, som när Jean berättar om planerna på ett gästgiveri i Schweiz och förvandlar köksinredningen till ett gungande tåg, andra gånger i form av surrealistiska drömscener förmedlade genom koreografi.
Det är form och innehåll i ett spännande växelspel, tystnad och ordlöshet som accentuerar pjäsens rika symbolik, sätter tankarna i rullning och bygger en komplex och associationsrik Fröken Julie.
Pjäsens trio, Julie, Jean och Kristin rör sig även de mellan det förhöjt dramatiska och intimt finstämda. Kristin (Juli af Klintberg) är lite trist träig medan Robert Fransson gör en sammanbitet eldig Jean; två habila men lite traditionella läsningar av Jean och Kristin.
Helt fantastisk är däremot föreställningens Julie, Mette Marqvardsen. Svag och stark, tanke och kropp, offer och förövare, Marqvardsen gör en sammansatt, hudlös Julie som känns äkta och på riktigt.
Loading ...
