Naturligtvis är det omöjligt att inte förhålla sig till bilden av Svansjön och av den klassiska dansens ballerinor och prinsar när man som Dada Masilo gör sin tolkning av den välkända baletten. Därför blir också Nicola Haskins inledande monolog om de konventioner, koreografiska klichéer och invanda könsroller, som gärna förknippas med en balett som Svansjön, till något av en programförklaring. Utgångspunkten är att allt går att ifrågasätta och se på ett annat sätt. Allt som sägs om grupperingar, diagonaler, hopp och lyft i högt tempo illustreras samtidigt av dansarna på scenen. Det är lika humoristiskt som det underliggande budskapet är allvarligt.
I denna uppsättning har alla vita tyllkjolar och renrakade armar oberoende av om de är manliga eller kvinnliga dansare. Prins Siegfrid protesterar mot sina föräldrars val av brud och försöker förtvivlat förklara att han är förälskad i en man. I triangeldramat mellan den manliga Odile och den tilltänkta bruden Odette, som dansas av Dada Masilo själv, är den homosexuella kärleken återhållet skildrad i duetten mellan dem, medan omgivningens fördömanden är desto mer explicita.
Med Pjotr Tjajkovskijs välkända musik interfolierad av kompositioner av tonsättare som Steve Reich och Rene Avenant etableras ändå föreställningen om den klassiska Svansjön. Den bilden behövs för att göra Masilos tolkning tydligare och mer attraktiv för publiken. Även om referenser till aids, homofobi och hemgifter i Dada Masilos hemland Sydafrika inte är självklara för en som inte har levt där, anar man den politiska sprängkraften som finns i hennes tempofyllda version.
Att fusionen mellan den mer traditionella afrikanska dansen, den klassiska baletten och den samtida dansen verkligen fungerar utan att snegla åt det exotiserande är också en av anledningarna till att uppsättningen känns uppfriskande. De stående ovationerna från publiken på den extrainsatta föreställningen är därför helt motiverade.
Men dessförinnan – den mörka avslutningen där de vita tyllkjolarna ersatts av långa svarta kjolar och där alla dansare har bar överkropp är subtil. Svanarna faller en efter en döda ned tills endast Odette och Odile återstår. Olyckliga i sin kärlek till prinsen omfamnar de varandra innan även de till slut dör.
* Alla föreställningarna som ingår i Dansens hus temamånad presenteras inom ramen för projektet Dance Dialogues Africa.
Loading ...
